Glaukom är en grupp ögonsjukdomar som skadar synnerven och kan leda till partiell eller total blindhet om tillståndet inte behandlas. Även om glaukom idag inte kan botas kan en kombination av mediciner och kirurgiska ingrepp fördröja sjukdomens utveckling och lindra dess effekter – särskilt om den upptäcks i ett tidigt skede. Eftersom ingen behandling kan läka redan uppkommen synskada är målet för patienter i senare stadier att begränsa och bromsa fortsatt skada med rätt behandling.
Ögondroppar och tabletter kan hjälpa vid glaukom genom att minska mängden kammarensvätska i ögat. När vätskan dräneras från ögat sjunker ofta det ögontryck som är förknippat med sjukdomen, vilket skyddar ögat från ytterligare skador och synförlust. Det finns många typer av glaukomdroppar som minskar kammarensvätskan, bland annat betablockare, alfaagonister och karbanhydrashämmare. Andra droppar ökar istället utflödet av vätska för att förbättra ögontrycket, exempelvis prostaglandinanaloger samt miotika och adrenalinpreparat. Personer med glaukom kan även ta vissa av de läkemedel som finns i ögondroppar i tablettform, särskilt karbanhydrashämmare.
Utöver trycksänkande mediciner kan patienter få läkemedel som lindrar andra glaukomsymptom. Läkemedel som memantin kan till exempel bidra till att minska skador på synnerven. Precis som andra glaukommediciner finns dessa endast på recept.
Medicinerna tas vanligtvis flera gånger per dag, och patienterna måste fortsätta med behandlingen även när de inte har några symptom. Eftersom glaukom ofta utvecklas smygande säger avsaknaden av symptom inget om hur allvarligt tillståndet är.
En av de mer omdiskuterade behandlingsformerna vid glaukom är medicinsk cannabis. Personer med öppenvinkelglaukom – den vanligaste formen av sjukdomen – upplever ofta en minskning av det intraokulära trycket efter användning. Tryckminskningen varar dock bara i tre till fyra timmar. Eftersom många motsätter sig användning av cannabis har denna behandlingsform sina kritiker trots sina kända fördelar.
Ögonkirurger använder ofta olika former av laserskirurgi för att behandla förhöjt intraokulärt tryck. Laserbehandlingen fungerar genom att öka dräneringen och/eller påverka produktionen av kammarensvätska. Personer med öppenvinkelglaukom, som kännetecknas av långsam vätskedränering som orsakar förhöjt tryck, har ofta nytta av selektiv eller argonlasertrabekuloplastik. Lasern öppnar ögats dräneringskanaler så att vätskan kan rinna ut ordentligt. Ingripet är kort – 10 till 20 minuter – och relativt säkert.
Personer med trångvinkelglaukom, som kännetecknas av trånga dräneringsöppningar som orsakar en mycket snabb och smärtsam tryckstegring, kan istället överväga cyklofotokoagulation eller laserperifer iridotomi. Den senare skapar ett litet hål i regnbågshinnan som vidgar avståndet mellan hornhinnan och regnbågshinnan, vilket lindrar trycket och möjliggör ett tillräckligt vätskeflöde. Cyklofotokoagulation riktar sig mot ciliarkroppen, en ringformad vävnad inuti ögat som producerar kammarensvätska. Denna laserbehandling betraktas oftast som en sista utväg om annan laserbehandling och ögondroppar inte har gett tillräcklig effekt.
För patienter som inte svarar på ögondroppar eller laserskirurgi kan läkaren rekommendera en konventionell operation som kallas trabekulektomi. Ett litet snitt görs i skleran, det vill säga ögonvitan, vilket ger kammarensvätskan en utväg och lindrar det intraokulära trycket. Nyare trabekulektomier föredrar dissekering av skleran framför att göra ett hål. Efter dissekeringen kan vätskan passera genom ett tunt vävnadslager i stället för att strömma ut genom ett större hål. En ännu nyare metod innebär att en liten del av trabekelverket tas bort för att skapa ordentlig dränering.
Vissa patienter, bland annat barn, kan hjälpas av dräneringsimplantat. Detta är en form av manuell dränering där rör som placeras i ögat aktivt leder bort överflödig vätska. Metoden är dock inte lika effektiv för patienter med svårare former av primärt glaukom.
Eftersom glaukom ofta ger inga eller mycket diskreta symptom i början är regelbundna ögonkontroller hos optiker eller ögonläkare avgörande. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto större är möjligheterna att bevara synen med hjälp av de behandlingsmetoder som beskrivs ovan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online