Glaukom – orsaker, symtom, diagnos och behandling

Glaukom är en vanlig ögonsjukdom som kan leda till bestående synskada eller blindhet till följd av skador på synnerven. Enligt Glaucoma Research Foundation lever över tre miljoner amerikaner med glaukom, men ungefär hälften av dem är omedvetna om att de har sjukdomen. Förhöjt tryck i ögat ligger bakom de flesta fall, och det finns idag flera effektiva behandlingsalternativ som kan sänka trycket och bevara synen.

Vad händer i ögat vid glaukom?

En klar vätska, kallad kammarvatten, cirkulerar normalt in och ut ur ögat i området där regnbågshinnan (iris) – ögats färgade del – möter hornhinnan, det genomskinliga skikt som skyddar ögats framdel. Om utflödeskanalerna i detta område täpps igen och vätskan inte kan rinna av i normal takt, stiger trycket i ögat och skadar synnerven.

Eftersom synnerven överför bilder från ögat till hjärnan kan skador ge blinda fläckar i synfältet – och i svåra fall total blindhet. Skadan på synnerven går dessutom inte att återskapa, vilket gör tidig upptäckt extra viktig.

Vanliga typer av glaukom

Primärt öppenvinkelglaukom är den vanligaste formen av sjukdomen. Här täpps utflödeskanalerna gradvis igen under lång tid, vilket ger en mycket långsam synförlust om sjukdomen inte behandlas.

Vinkelavslutningsglaukom, även kallat trångvinklat eller akut glaukom, uppstår när regnbågshinnan pressas mot utflödeskanalerna och blockerar dem helt. Detta ger en plötslig och kraftig tryckökning i ögat som kräver akut vård.

Andra former av glaukom

Vissa personer får synnervsskador även om trycket i ögat inte är förhöjt. Denna form kallas normaltrycksglaukom och drabbar framför allt personer med systemisk hjärtsjukdom samt personer med japanskt påbrå.

• Pediatriskt glaukom finns vid födseln eller uppträder under de första levnadsåren.
• Sekundärt glaukom utvecklas till följd av en ögonskada, tumör eller inflammation i ögat.
• Pigmentglaukom orsakas av pigment från regnbågshinnan som samlas i och blockerar utflödeskanalerna.
• Pseudexfoliativt glaukom uppstår när flagor från linsen täpper till kanalerna.
• Neovaskulärt glaukom uppstår när nya blodkärl växer över regnbågshinnan och blockerar utflödet.
• Iridokornealt endotelsyndrom är en sällsynt form där celler på hornhinnans baksida blockerar kanalerna och orsakar sammanväxningar i regnbågshinnan.

Symtom att hålla utkik efter

Synförlusten vid primärt öppenvinkelglaukom sker oftast så långsamt att du knappt märker att ditt perifera seende försämras. Obehandlad kan sjukdomen så småningom leda till tunnelseende. Därför kallas glaukom ibland för "den tysta synstölden".

Akut vinkelavslutningsglaukom är däremot svårt att missa. Typiska symtom är:

• Plötslig, intensiv smärta i ögat
• Illamående och kräkningar
• Suddig syn
• Rödhet i ögat
• Ringar eller halo-effekter runt ljuskällor
• Andra synstörningar

Får du något av dessa symtom ska du omedelbart söka vård på en akutmottagning – varje timme räknas för att undvika permanent synförlust. Vid övriga former av sjukdomen beror symtomen på hur snabbt utflödeskanalerna blockeras.

Hur ställs diagnosen?

Din läkare kan använda flera olika undersökningar för att diagnostisera glaukom:

• Tonometri – mäter trycket i ögat med hjälp av bedövande ögondroppar och en speciell mätanordning.
• Gonioskopi – en undersökning där en spaltlampa (ett speciellt mikroskop) används för att studera vinkeln mellan hornhinna och regnbågshinna.
• Synfältest – visar om du har förlorat någon del av ditt perifera seende.
• Oftalmoskopi – läkaren använder ett förstorande instrument för att granska synnervens utseende.

Behandlingsmöjligheter

Målet med all glaukombehandling är att sänka trycket i ögat. Det görs med hjälp av:

• Ögondroppar – minskar mängden vätska som ögat producerar och underlättar avrinningen.
• Laserbehandling – skapar små ärr i utflödeskanalerna för att öka avrinningen.
• Konventionell kirurgi – innebär att kirurgen skapar nya dräneringshål i ögat.

Med rätt behandling kan de flesta personer med glaukom bevara sin syn livet ut. Regelbundna ögonkontroller är avgörande, eftersom sjukdomen ofta utvecklas utan märkbara symtom – särskilt om du har släktingar med glaukom, är över 40 år eller tillhör en annan högriskgrupp.