Den perceptuella tröskeln för synen definieras som den minsta mängd ljus som krävs för att en observatör ska kunna uppfatta en ljusstimulus medvetet. Tröskeln kan mätas antingen som den mängd ljusenergi som faller på ögats näthinna (retina) eller som stimulus luminans, det vill säga dess ljusstyrka. Inom psykofysiken skiljer man vanligtvis mellan två typer av trösklar: den absoluta tröskeln och den differentiella tröskeln.
Den absoluta tröskeln för synen är den minsta mängd ljus som det mänskliga ögat kan detektera. Den mäts ofta i termer av stimulus luminans – mängden ljusenergi per ytenhet per rymdvinkel. Tröskeln varierar beroende på ljusets våglängd, och ögat är mest känsligt för ljus i den gulgröna delen av spektrumet, runt 555 nanometer. För ett genomsnittligt mänskligt öga ligger den absoluta tröskeln på cirka 0,01 cd/m² (candela per kvadratmeter).
Det motsvarar en förbluffande liten mängd ljus – under optimala förhållanden kan ögat i teorin uppfatta bara några enstaka fotoner. Tröskeln påverkas dock av flera faktorer, exempelvis ögats anpassning till mörker (mörkeradaptation), observatörens ålder och vilken del av näthinnan som stimuleras. De ljuskänsliga stavarna i näthinnans perifera delar gör oss betydligt mer känsliga i svagt ljus än tapparna i gula fläcken, som främst används vid dagsljus och detaljseende.
Den differentiella tröskeln, även känd som just noticeable difference (JND) eller knappt märkbara skillnaden, är den minsta skillnad i stimulansintensitet som det mänskliga ögat kan upptäcka. Den mäts vanligtvis som den procentuella förändring i intensitet som krävs för att en person ska lägga märke till en skillnad.
Tröskeln varierar beroende på stimulus intensitet: ögat är mindre känsligt för små intensitetsändringar vid höga ljusnivåer än vid låga. Detta samband beskrivs av Webers lag, som säger att den knappt märkbara skillnaden utgör en ungefär konstant proportion av ursprunglig stimulusstyrka. För de flesta människor ligger den differentiella tröskeln för synen på cirka 1–2 %.
Kort sagt handlar den perceptuella tröskeln för synen om gränsen för vad ögat kan uppfatta: den absoluta tröskeln anger den minsta mängd ljus som kan detekteras, medan den differentiella tröskeln visar hur stor förändring som behövs för att en skillnad ska bli märkbar. Dessa begrepp är grundläggande inom psykofysiken och har praktiska tillämpningar inom bland annat belysningsdesign, skärmteknik och synforskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online