Behöver en sängliggande patient genomgå en fallriskbedömning?

Nej, en helt sängliggande patient behöver i regel inte genomgå en fallriskbedömning. Fallriskbedömningar utförs främst för patienter som är rörliga eller delvis mobila och därmed löper risk att falla, till exempel vid förflyttning från säng till stol eller vid gång.

Eftersom en sängliggande patient inte kan röra sig på egen hand är den direkta risken för fall mycket låg. Bedömningen syftar till att identifiera och förebygga fall hos personer som faktiskt kan förflytta sig, helt eller delvis, med eller utan hjälpmedel.

När kan bedömningen ändå bli aktuell?

Det är dock viktigt att komma ihåg att situationen kan förändras. En fallriskbedömning kan behövas om:

• Patienten börjar träna upp sin rörlighet eller rehabiliteras mot att stå och gå igen.
• Patienten försöker resa sig eller förflytta sig utan hjälp, trots sängläge.
• Patientens medicinska tillstånd eller mentala funktion förändras, exempelvis vid förvirring eller oro.

I sådana situationer bör vårdpersonalen göra en ny riskbedömning och vidta lämpliga förebyggande åtgärder, som höj- och sänkbara sängar, larmmadrasser eller uppföljning av patientens behov av assistans.