När är en tumör på livmoderhalsen inte cancer?

De allra flesta tumörer på livmoderhalsen är godartade. Enligt den amerikanska cancerorganisationen National Cancer Institute drabbas endast 8,2 procent av kvinnorna i USA av livmoderhalscancer under sin livstid. Det finns flera olika typer av godartade förändringar som kan utvecklas på livmoderhalsen – bland annat polyper, cystor, myom och vårtor. Här går vi igenom de vanligaste formerna och vad du bör veta om dem.

Polyper

Livmoderhalspolyper växer från slemhinnan på livmoderhalsens yta. Dessa tillväxter är ofta infekterade, vilket innebär att många kvinnor behöver behandlas med antibiotika efter att polyperna har tagits bort. En positiv nyhet är att polyperna sällan återkommer när de väl har avlägsnats.

Cystor

Cystor på livmoderhalsen är slembefyllda blåsor, ofta kallade nabothiska cystor. De orsakar normalt varken smärta eller andra symtom och kräver därför sällan någon behandling alls. Många kvinnor bär på dem utan att veta om det.

Myom (fibroider)

Myom på livmoderhalsen utvecklas i muskelväggen. Eftersom de sitter djupt inbäddade i vävnaden kan de vara svåra att avlägsna utan att även ta bort en del av den omgivande vävnaden. Myom är godartade och mycket vanliga hos kvinnor i fertil ålder.

Vårtor

Könsvårtor orsakas av humant papillomvirus (HPV). Vårtorna kan växa på livmoderhalsen och uppträder ofta som enskilda vita knutor eller som kluster av knutor. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC orsakas könsvårtor av andra HPV-typer än dem som står bakom livmoderhalscancer – det vill säga vårtor i sig leder inte till cancer.

Pap-test och gynekologisk undersökning

Regelbundna pap-test och gynekologiska undersökningar är det bästa sättet att upptäcka förändringar på livmoderhalsen i tid, enligt Mayo Clinic. Genom cellprovskontroller kan avvikelser identifieras och följas upp innan de eventuellt utvecklas vidare.

Har du upptäckt en knöl eller får besked om en förändring på livmoderhalsen är det viktigt att komma ihåg att de flesta fynd visar sig vara helt godartade. Kontakta ändå alltid din vårdcentral eller gynekolog för en korrekt diagnos och rätt uppföljning.