Det finns flera olika behandlingar för precancerösa cellförändringar i livmoderhalsen, som medicinskt kallas cervikal dysplasi eller cervikal intraepitelial neoplasi (CIN). Vilken behandling som väljs beror främst på hur allvarliga förändringarna är.
Vid lindrig dysplasi kan läkaren ofta välja en avvaktande strategi, enligt National Institutes of Health. Kroppen kan i många fall själv bli av med de onormala cellerna. Kvinnan kallas då tillbaka om tre till sex månader för en kontroll med nytt cellprov (pap-test).
Om dysplasin är måttlig eller svår kan läkaren välja mellan kryokirurgi, laserdampning, elektrokirurgisk exision eller konisering för att ta bort de onormala cellerna. Den största risken med dessa behandlingar är kraftig vaginal blödning.
Vid kryokirurgi används flytande kväve för att frysa de onormala cellerna. Kvävet appliceras via en liten sond som förs mot livmoderhalsen.
När laserdampning väljs förstörs de onormala cellerna i livmoderhalsen med en koncentrerad ljusstråle.
Vid elektrokirurgisk exision används en tunn trådslinga med elektrisk ström för att ta bort det precancerösa vävnadsområdet. Efter ingreppet skickas vävnaden ofta till ett laboratorium för vidare analys.
Genom att ta ut en konformat stycke av livmoderhalsen kan läkaren avlägsna de onormala cellerna och samtidigt undersöka om de har utvecklats till cancer och spridit sig till djupare lager av livmoderhalsens vävnad. Ingreppet kan utföras i narkos eller under lokalbedövning.
Efter avslutad behandling är regelbundna kontroller med cellprov viktiga, eftersom cellförändringar i vissa fall kan komma tillbaka. Med god uppföljning är dock prognosen mycket god, och de flesta kvinnor behöver inte någon ytterligare behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online