Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är bakteriell vaginos, ofta förkortat BV, den vanligaste vaginala infektionen hos kvinnor i fertil ålder och en vanlig infektion även hos gravida. En diagnos av bakteriell vaginos är sällan allvarlig för kvinnor som inte är gravida. För gravida kan infektionen dock innebära risker, exempelvis för tidig förlossning och låg födelsevikt. CDC rekommenderar därför att alla kvinnor med bakteriell vaginos söker medicinsk behandling för att undvika eventuella komplikationer.
Bakteriell vaginos är en form av vaginit, ett begrepp som också omfattar andra tillstånd som svampinfektion och trikomonasinfektion. Vaginit är ett sammanfattande namn för symtom som inflammation i slidan med klåda, onormal flytning och smärta. En frisk slida har en noggrant avstämd balans mellan nyttiga och skadliga bakterier (flora). När något stör denna känsliga balans och de skadliga bakterierna tar över kan bakteriell vaginos uppstå.
Man kan få bakteriell vaginos utan att ha haft sex. Samtidigt visar erfarenhet från Mayo Clinic att kvinnor med nya eller flera sexpartners löper ökad risk, liksom kvinnor som praktiserar vaginalduschning eller använder spiral som preventivmedel.
En läkare, oftast en gynekolog, kan beställa ett test för bakteriell vaginos. Det görs genom att ett prov tas från vaginalvätskan och undersöks i mikroskop för att påvisa de bakterier som orsakar infektionen.
Enligt National Institute of Allergy & Infectious Diseases finns det ytterligare ledtrådar som tyder på bakteriell vaginos: frånvaro av laktobaciller (en av de nyttiga bakterierna) eller förekomst av celler i slidans slemhinna som är belagda med bakterier. Flytningen kan också ha en obehaglig, "fiskaktig" lukt samt skilja sig i färg och mängd jämfört med vad som är normalt för en frisk slida.
För att din läkare ska kunna ställa en korrekt diagnos rekommenderar National Women's Health Information Center (NWHIC) att du bokar ditt läkarbesök till en tidpunkt då du inte har mens. Undvik vaginalduschning före besöket och använd inte deodorant sprayer, eftersom dessa kan maskera flytningens lukt. Det rekommenderas även att du avstår från sex och tamponger minst en dag innan besöket.
Bakteriell vaginos behandlas enkelt med antibiotika, som förskrivs antingen i tablettform eller som lokal behandling i slidan. De läkemedel som vanligtvis används är metronidazol eller klindamycin. Dessa kan säljas under handelsnamn som Flagyl, MetroGel eller Cleocin.
Enligt NWHIC behandlas manliga partners normalt inte när en kvinnlig partner får diagnosen bakteriell vaginos. Infektionen kan dock överföras mellan kvinnliga sexualpartners. Är din partner en kvinna bör du ta upp din diagnos med henne och diskutera om även hon behöver behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online