År 1905 beskrev den ryske kirurgen Nikolaj Korotkov en ny metod för att bestämma blodtryck. Hans teknik gick ut på att dela upp blodtrycksmätningen i fem distinkta ljudfaser, så kallade Korotkovljud, som gör det möjligt att exakt avgöra var patientens blodflöde befinner sig under mätningsprocessen. Metoden används än idag som grund för manuell blodtrycksmätning med stetoskop och tryckmanschett.
Under den första fasen blåses manschetten upp till ett tryck över det systoliska trycket, vilket helt stoppar blodflödet genom artären. University College Londons institution för medicinsk fysik och bioingenjörskonst noterar att inga ljud alls hörs över det systoliska trycket. Först när manschetttrycket sjunker till nivån för det systoliska trycket hörs ett skarpt, rytmiskt knackande ljud – detta är den punkt där blodet åter börjar passera artären.
I takt med att blodflödet till överarmsartären (brachialartären) ökar förändras ljudet till ett susande eller brusande ton. Om manschetten töms för långsamt kan ett så kallat auskultationsgap uppstå, vilket kännetecknas av några sekunders total tystnad mitt i mätningen. Detta fenomen kan leda till feltolkningar av blodtrycksvärdena om inte vårdpersonalen är uppmärksam på det.
När blodflödet genom artären ökar ytterligare blir ljudet igen tydligt och distinkt – ett fast knackande eller smällande ljud som liknar ljudet i fas ett men som är mer intensivt.
Fas fyra kännetecknas av ett dämpat, dunkande eller blåsande ljud. University College London påpekar att vissa vårdgivare väljer att registrera just denna punkt som det diastoliska trycket, även om dagens riktlinjer oftast rekommenderar fas fem för detta syfte.
Den femte och sista fasen kännetecknas av fullständig tystnad. Detta inträffar när manschetttrycket sjunker under det diastoliska trycket och blodflödet återgår till sitt normala, ostörda läge. Tystnadens inträde används vanligen som den officiella punkten för att avläsa det diastoliska trycket.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online