Den vanligaste typen av hypertoni, eller högt blodtryck, är primär hypertoni, som saknar en specifikt identifierbar orsak. Primär hypertoni utvecklas gradvis över tid. Sekundär hypertoni, som enligt Mayo Clinic endast står för fem till tio procent av alla vuxna fall, beror däremot på något annat underliggande tillstånd, exempelvis njurproblem, medfödda hjärtfel, tumörer i binjurarna, vissa läkemedel eller illegala droger som amfetamin och kokain.
Behandlingen anpassas efter den enskilda patientens behov och kan bestå av flera olika typer av läkemedel i kombination med livsstilsförändringar. Nedan följer en översikt över de vanligaste behandlingsalternativen.
Diuretika, även kallade vätskedrivande läkemedel, samverkar med njurarna och hjälper kroppen att göra sig av med överskott av vatten och natrium, vilket minskar blodvolymen. I många fall förskrivs inte diuretika förrän andra läkemedel visat sig otillräckliga för att sänka blodtrycket. Indapamid är en specifik typ av tiaziddiuretikum som enligt Mayo Clinic har visat sig effektiv för personer som är 80 år eller äldre. Vanliga biverkningar är benkramp, svaghet och trötthet.
Betablockare vidgar blodkärlen, vilket sänker hjärtfrekvensen och minskar slagkraften. Hjärtat behöver därför inte arbeta lika hårt. Biverkningar kan innefatta sömnlöshet, trötthet, depression, kalla händer och fötter samt astmaliknande symtom. Betablockare ska aldrig avbrytas plötsligt, eftersom detta kan utlösa en hjärtinfarkt – doserna bör alltid trappas ned i samråd med läkare.
ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare) blockerar bildningen av ett ämne som drar ihop blodkärlen. Biverkningar kan inkludera hudutslag, kronisk hosta, nedsatt smaksinne och, i sällsynta fall, njursvikt. Angiotensin II-receptorblockerare verkar på liknande sätt genom att blockera samma ämne och få blodkärlen att slappna av, men kan ibland orsaka yrsel. Att blodkärlen vidgas med hjälp av någon av dessa läkemedelstyper är särskilt viktigt för personer med hjärtsvikt, kranskärlssjukdom eller njursvikt.
Kalciumantagonister, även kallade kalciumkanalblockerare, vidgar blodkärlen så att hjärtat inte behöver arbeta lika hårt. Genom att sänka hjärtfrekvensen sänks också blodtrycket. Biverkningar kan inkludera svullna anklar, hjärtklappning, huvudvärk, yrsel och förstoppning. Hur besvärande biverkningarna är varierar mellan de olika preparaten inom denna grupp.
Renin är ett enzym som produceras i njurarna och som kan bidra till högt blodtryck. Reninhämmare minskar produktionen av renin, vilket gör att blodkärlen slappnar av och vidgas. När blodet flyter lättare genom kärlen sjunker blodtrycket. Möjliga biverkningar är diarré, yrsel eller suddig syn.
När hypertoni inte svarar på den ordinarie behandlingen finns andra läkemedel att ta till. Alfablockerare minskar nervimpulserna till blodkärlen. Alfa-betablockerare gör både och – de dämpar nervimpulserna samtidigt som de sänker hjärtfrekvensen. Centralverkande medel hindrar hjärnan från att signalera till nervsystemet att öka hjärtfrekvensen och dra ihop blodkärlen.
Livsstilsförändringar kan ha stor betydelse för att kontrollera högt blodtryck, tillsammans med medicinsk behandling. En hälsosam kost rik på fullkorn, frukt, grönsaker och fettsnåla mejeriprodukter, minskat saltintag, måttlig alkoholkonsumtion, rökstopp, stresshantering, en hälsosam vikt och regelbunden motion kan alla bidra till att sänka blodtrycket. Det är också klokt att hålla koll på sitt blodtryck genom att mäta det regelbundet hemma.
Kom alltid ihåg att diskutera vilken behandling som passar just dig bäst med din läkare, eftersom val av läkemedel och dosering måste anpassas individuellt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online