Angiotensinkonverterande enzymhämmare (ACE-hämmare) stör den enzymatiska omvandlingen av angiotensin I (A-I) till angiotensin II (A-II) – ett ämne som höjer blodtrycket. Genom att hämma det konverterande enzymet bildar kroppen mindre A-II. Sedan 1981 har ett flertal ACE-hämmare godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av högt blodtryck och andra hjärt-kärlsjukdomar. Dessa läkemedels generiska namn slutar alla på "-pril", exempelvis kaptopril, enalapril och lisinopril.
Renin, som bildas i njurarna, interagerar med cirkulerande angiotensinogen och bildar A-I. Det angiotensinkonverterande enzymet (ACE) reagerar sedan med A-I och omvandlar det till A-II. A-II drar samman blodkärlen, vilket höjer blodtrycket. A-II påverkar dessutom produktionen av aldosteron, ett hormon som orsakar kvarhållning av natrium och vatten och därmed ytterligare höjer blodtrycket. Enligt Cardiovascular Pharmacology bryter ACE även ned bradykinin, ett naturligt ämne som får blodkärlen att slappna av. Kroppen använder alltså ACE för att reglera blodtrycket, men långvariga effekter bidrar till kronisk hypertension, förändringar i hjärta och kärlsystem samt, med tiden, hjärtsvikt.
Eftersom ACE-hämmare sänker nivåerna av A-II hjälper de till att vidga blodkärlen och minska produktionen av aldosteron. De har ett särskilt värde vid behandling av ensidig njurartärstenos, ett tillstånd som också orsakar högt blodtryck. Läkemedlens effektivitet och goda tolerabilitet har gjort dem till några av de mest förskrivna blodtryckssänkande medicinerna i världen.
Även om ACE-hämmare liknar varandra på många sätt kan varje preparat ha vissa biverkningar och varningar som skiljer sig från de övriga. Patienter tolererar i allmänhet ACE-hämmare väl. Torrhosta är en vanligare biverkning hos vissa patienter. Hyperkalemi (förhöjda kaliumnivåer) kan uppstå, men kombineras behandlingen med ett diuretikum förhindras detta oftast. Angioödem – en farlig svullnad i luftvägarna – kan även inträffa, dock mycket sällan. Regelbundna kontroller av njurfunktion och kaliumvärden rekommenderas därför under pågående behandling.
The Seventh Report of the Joint National Committee on Hypertension (JNC-7), utgiven av National Heart, Lung and Blood Institute år 2004, rekommenderar förstahandsbehandling med ett tiaziddiuretikum, som föredras tack vare sin goda säkerhetsprofil och låga kostnad. ACE-hämmare har dock given plats i JNC-7-riktlinjerna, tillsammans med betablockerare, kalciumkanalblockerare och andra blodtryckssänkande läkemedel. American Society of Hypertension listar dessutom ACE-hämmare i kombination med diuretika eller kalciumkanalblockerare som en av de föredragna kombinationsbehandlingarna vid högt blodtryck.
En analys av 92 kliniska prövningar från 1966 till 2007, genomförd av Balraj Heran, fann "inga meningsfulla skillnader" mellan olika ACE-hämmare när det gäller deras blodtryckssänkande effekt. Dosstudier i analysen visade att blodtryckssänkningen förbättrades med ökad dos. Förbättringstakten planade dock ut och stannade av när doserna närmade sig den högsta rekommenderade dosen.
Sammanfattningsvis är ACE-hämmare välbeprövade och effektiva läkemedel mot högt blodtryck. Patienter bör alltid rådfråga sin läkare eller annan vårdpersonal innan de gör ändringar i sin medicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online