Varför IV-vatten är dödligt
Infusion av rent vatten (hypoton, 0 mOsm/L) intravenöst orsakar katastrofala fysiologiska störningar. Aldrig använt kliniskt.
Patofysiologisk kaskad
- Hemodilution: Vatten träder vaskulärt rum → ↓hematokrit, ↓plasmaproteiner → ↓onkotiskt tryck → ödem.
- Osmotisk skift: Plasmat hypotonitet → vatten rör in i celler (inkl. RBC).
- RBC-lyser (Hemolys): RBC svullnar och brister → frigör hemoglobin, K⁺, enzymer i plasma → akut anemi, hyperkalemi.
- Elektrolytkaos: Hyponatremi (vattenöverskott), hyperkalemi (från hemolys) → arytmier, krampanfall, cerebralt ödem.
- Hypotermi: Rumstempererat vatten (~20°C) kyler kroppskärnan → hjärtinstabilitet, koagulopati.
- Cirkulatorisk överbelastning: Snabb volymexpansion → lungödem, hjärtsvikt.
- Hjärnödem: Vatten korsar BBB → ↑ICP → herniation, död.
- Multiorgansvikt: Njure (hemoglobinuri), lever, hjärna, hjärta.
Kliniska vätskor som används istället
- Isotoniska kristalloider: 0,9 % NaCl (308 mOsm/L), Ringer-acetat (273 mOsm/L).
- Kolloider: Albumin, hydroxyetylstärkelse (begränsat bruk).
- Blodprodukter: ERC, FFP, trombocyter – matchade, testade.
Historisk anmärkning
Tidig kolerabehandling (1830-tal) provade vatten IV – dödligt. Salin utvecklad av Latta (1832) räddade liv.
IV-vätskor måste vara isotoniska/nära-isotoniska och sterila. Vatten är för oral/enteral användning endast.