Den systoliska kontraktionsamplituden beskriver hur mycket det arteriella trycket varierar under vänster hjärtkammares sammandragning. Det systoliska blodtrycket är det tryck som uppstår när hjärtat drar ihop sig och pumpar ut blod, medan det diastoliska trycket mäter trycket när hjärtat vilar mellan slag. En amplitude anger den största avvikelsen mellan ett värde och dess medelvärde.
När läkare mäter en patients systoliska kontraktionsamplitude letar de efter betydande skillnader mellan medelvärdet av det systoliska blodtrycket och, oftast, de extrema toppvärdena. Dessa värden kan vara värdefulla för forskare som vill jämföra effektiviteten hos olika behandlingsmetoder för personer med hjärtsjukdom.
Ekkokardiografi använder ljudvågor för att skapa en bild av hjärtats aktivitet. Vågorna studsar mot hjärtvävnaden och reflekteras tillbaka till en givare (transducer) som omvandlar impulserna till en visualiserbar bild.
För att kunna mäta den systoliska kontraktionsamplituden krävs bilder av hjärtat från flera olika vinklar – bland annat långaxelprojektionen, tvåkammarvyn och fyra kammarvyn – medan hjärtat både drar ihop sig och slappnar av.
American Society of Echocardiography har utvecklat en standardmodell som delar vänster kammare i 16 segment. Använd denna modell när du analyserar de digitala bilderna för att uppskatta den högsta deformationen (strain) i vart och ett av segmenten.
För att få fram den systoliska kontraktionsamplituden summeras och delas amplituderna från samtliga 16 segment med antalet segment. Resultatet kallas "global systolisk kontraktionsamplitude" ("GSCA") och används som ett samlat mått på vänster kammares pumpförmåga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online