Vilken effekt har en hyperton saltlösning på röda blodkroppar?

När röda blodkroppar placeras i en hyperton saltlösning uppstår en obalans i saltkoncentrationen. Koncentrationen av salter är då högre utanför cellerna än inuti dem. Eftersom cellmembranet är genomsläppligt för vatten men inte för salt, sätts osmos igång – vatten vandrar ut ur cellerna och in i den omgivande lösningen för att jämna ut koncentrationsskillnaden.

Krenation – blodkropparna krymper

I takt med att de röda blodkropparna förlorar vatten krymper de och får en karakteristisk, taggig form. Denna process kallas krenation, eller osmotisk krympning. Den släta, rundade form som normalt gör det möjligt för blodkropparna att passera smidigt genom de minsta blodkärlen ersätts alltså av ett oregelbundet, rynkigt utseende.

Konsekvenser för syretransporten

Krenationen påverkar blodkropparnas funktion negativt. Deras förmåga att transportera syre försämras, eftersom både cellens form och dess inre miljö förändras. Vid mer uttalad vätskeförlust kan cellmembranet till slut skadas.

I allvarliga fall kan detta leda till hemolys – att de röda blodkropparna spricker och deras innehåll, bland annat hemoglobin, läcker ut i blodplasman. Hemolys kan därmed bidra till syrebrist i kroppens vävnader.

Sammanfattning

I en hyperton saltlösning gör den höga saltkoncentrationen utanför cellerna att vatten strömmar ut ur de röda blodkropparna. De krymper och blir krenaterade (taggiga), vilket nedsätter deras syretransporterande förmåga och i värsta fall orsakar hemolys. Motsatsen gäller i en hypoton lösning, där vatten istället strömmar in i cellerna och kan få dem att svälla och brista.