Blodtrycksreglering styrs av både negativa och positiva återkopplingsmekanismer. Den dominerande mekanismen i vardagen är dock den negativa, som kontinuerligt håller blodtrycket inom ett smalt och hälsosamt intervall.
Den viktigaste regleringsmekanismen är baroreflexen, ett klassiskt exempel på negativ återkoppling. När blodtrycket stiger uppfattar tryckreceptorerna (baroreceptorer) i sinus caroticus vid halspulsådern och i aortabågen förändringen och skickar signaler till hjärnstammen. Hjärnstammen svarar genom att aktivera det parasympatiska nervsystemet, vilket sänker hjärtfrekvensen och vidgar blodkärlen. Resultatet blir att blodtrycket sjunker tillbaka mot sitt normala värde.
Funktionen fungerar även åt andra hållet: sjunker blodtrycket ökar hjärtfrekvensen och blodkärlen dras ihop för att höja trycket igen. Varje avvikelse från normen motverkas alltså – vilket är själva kärnan i negativ återkoppling.
I vissa specifika situationer kan positiva återkopplingsmekanismer komma in i bilden, till exempel under förlossning eller vid svimningsreaktioner. Under värkarbetet stimulerar hormonet oxytocin livmoderns sammandragningar. När kontraktionerna blir kraftigare och tätare kan blodtrycket tillfälligt öka, vilket i sin tur ytterligare stimulerar frisättningen av oxytocin. Denna självförstärkande loop driver förlossningen framåt.
Vid vissa former av svimning (vagovagal synkope) kan en liknande positiv återkopplingsspiral uppstå, där ett fallande blodtryck förstärker sig självt tills personen svimmar.
Totalt sett bygger blodtrycksregleringen på ett komplext samspel mellan negativa och positiva återkopplingsmekanismer. I det dagliga livet är dock den negativa återkopplingen via baroreflexen helt avgörande för att hålla blodtrycket inom det smala intervall som krävs för att kroppens organ ska fungera optimalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online