Människor som bor på hög höjd har ett högre antal röda blodkroppar och en högre hematokrit än personer som bor på havsnivå. Orsaken är att kroppen producerar fler röda blodkroppar som svar på de lägre syrenivåerna som råder i tunn luft.
Röda blodkroppar transporterar syre från lungorna till resten av kroppen. Ett större antal röda blodkroppar hjälper därför till att säkerställa att kroppens vävnader och organ får tillräckligt med syre, trots det minskade syretrycket i omgivningen.
Den förhöjda hematokriten hos höghöjdsbor är alltså en kompenserande mekanism som gör det möjligt för kroppen att anpassa sig till den syrefattiga miljön. Denna anpassning utvecklas gradvis och är ett tydligt exempel på hur kroppen kan anpassa sig fysiologiskt efter långvarig exponering för höjd.
Samtidigt finns det nackdelar. En extremt hög hematokrit gör blodet tjockare och mer trögrörligt, vilket kan öka risken för blodproppar och stroke. Därför övervakas hematokritvärden ofta noga hos personer som bor på mycket stora höjder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online