Svimning (synkope) är en plötslig, kortvarig medvetslöshet orsakad av minskat cereblodflöde. De flesta episoder är benigna och självbegränsande, men rätt hantering säkerställer säkerhet och identifierar de som behöver akut utredning.
Tre viktiga första hjälpssteg
- Kontrollera responsivitet och andning: Skaka axlarna, ropa högt. Om oresponsiv och inte andas normalt (gaspande eller frånvarande), ring 112 omedelbart och påbörja HLR.
- Lägg i återställningsläge: Lägg flät på rygg, höj benen 30–45 cm för att främja venöst returflöde till hjärta och hjärna. Lossa tända kläder (krage, bälte, midjeband).
- Ge inte mat eller vatten förrän personen är fullt vaken och orienterad – aspirationsrisk. Om kräkning inträffar, vänd på sidan (stabil sidoläge).
När man ska ringa akutsjukvård (EMS)
- Medvetande inte återfås inom 1–2 minuter.
- Skada från fallet (huvudtrauma, blödning, möjlig fraktur).
- Krampanfall, bröstsmärta, hjärtpalpitationer eller andfåddhet.
- Ingen tydlig utlösare (t.ex. långvarigt stående, värme, känsla, smärta).
- Graviditet, känd hjärtsjukdom eller antikoagulantbehandling.
Efter återhämtning
- Uppmuntra långsam progression: sitta några minuter innan resning.
- Läkarbedömning rekommenderas för att utesluta hjärtliga (arytmi, strukturella), neurologiska (kramp, TIA) eller metaboliska (hypoglykemi, anemi) orsaker.
- Granska läkemedel för ortostatisk hypotension risk (diuretika, beta-blockers, ACE-hämmare, etc.).
De flesta svimningar är vasovagala och benigna. Men synkope är ett symtom, inte en diagnos – att identifiera den underliggande orsaken förebygger återfall och upptäcker allvarliga tillstånd tidigt.
