Håravfall, eller alopecia som det även kallas, kan drabba män, kvinnor och barn. Orsakerna kan vara sjukdomar, mediciner, genetik eller livsstilsval. Även om håravfall inte utgör någon omedelbar hälsorisk kan det påverka självkänslan hos vissa individer. Medan en del personer inte låter sig störas av sitt håravfall söker andra hjälp genom de många läkemedel och behandlingsalternativ som finns tillgängliga idag.
Den vanligaste formen av alopecia är androgenetisk alopecia, även kallad manligt mönsterskallighet. Håravfallet blir ofta märkbart vid hjässan samt i området runt hårfästet. I senare stadier kan androgenetisk alopecia leda till permanent, partiell eller total skallighet.
En annan permanent form är cikatricial alopecia, eller ärrbildande håravfall, som kan uppstå till följd av inflammation i hårbotten som skadar och ärrar hårfolliklarna, vilket hindrar nytt hår från att växa ut. Ärrbildande alopecia ses ofta hos patienter med systemisk lupus erythematosus eller lichen planus.
Bland de tillfälliga formerna återfinns alopecia areata och traktionsalopecia. Personer med alopecia areata kan drabbas av plötsligt håravfall som börjar med runda kalfläckar på huvudet samt på andra delar av kroppen. Traktionsalopecia kan uppstå på grund av patientens frisyrval, exempelvis åtsittande flätor, hårlockar eller hästsvansar. Om det lämnas obehandlat kan traktionsalopecia ärra hårbotten och permanent skada håret och dess rötter.
Telogen effluvium är ytterligare en tillfällig form av håravfall som uppstår när patienten upplever ett plötsligt fysiskt eller emotionellt trauma. Den normala hårväxtcykeln kan störas och gå i vila i förtid under traumat, vilket gör att patientens friska hår faller av från roten. Enligt Mayo Clinic återhämtar sig hårfolliklarna så småningom och nytt hår växer ut inom en månad.
Diagnostiska tester utförs oftast tillsammans med en noggrann fysisk undersökning och genomgång av sjukdomshistoriken. Läkaren kan rekommendera diagnostiska undersökningar för att utesluta andra sjukdomstillstånd som kan ha orsakat håravfallet, exempelvis diabetes, lupus eller sköldkörtelsjukdom.
För att bedöma patientens håravfallsprocess kan läkaren utföra ett så kallat dragtest, där flera hårstrån dras ut för att se hur många som lossnar. Dragtestet gör det möjligt för läkaren att utesluta telogen effluvium.
Hudprover från hårbotten eller flera uppluckrade hårstrån kan också skickas till ett laboratorium för att testas för eventuella infektioner som ligger bakom håravfallet.
Vid svårdiagnosticerade fall, exempelvis alopecia areata eller ärrbildande alopecia, kan ett punktbiopsi vara nödvändigt. Med hjälp av ett cirkulärt instrument tar läkaren bort en liten del av hårbottens djupare lager för att analysera provet.
Håravfall kan orsakas av receptbelagda läkemedel som antidepressiva samt läkemedel mot gikt, artrit och högt blodtryck. Medicinska behandlingar som cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller strålning kan också leda till att patienter förlorar hår.
Hormonella förändringar och obalanser i samband med graviditet, förlossning och klimakterium, liksom förhöjda nivåer av testosteron, är andra möjliga orsaker till alopecia. Håravfall kan även utlösas av näringsbrister, infektioner i hårbotten samt överdriven styling av håret.
Alopecia kan förebyggas genom att äta en balanserad kost och hantera håret varsamt – undvik åtsittande frisyrer och överdrivet användande av hårfön. Receptfria behandlingar som Rogaine eller Minoxidil kan hjälpa till att stimulera ny hårväxt samtidigt som håravfallet minskar.
Receptbelagda läkemedel i tablettform, exempelvis Propecia eller Finasterid, kan användas som behandling vid mönsterskallighet hos män. Enligt Mayo Clinic kan läkemedlen bromsa håravfallet om de tas regelbundet. Andra receptbelagda preparat inkluderar Dritho-Scalp och Antralin. När dessa appliceras lokalt på huden kan de stimulera ny hårväxt hos patienter med alopecia areata.
Bland de medicinska behandlingarna finns även månadsvisa kortikosteroidinjektioner i hårbotten, ofta i kombination med kortikosteroidläkemedel, för att behandla kraftigt håravfall kopplat till alopecia areata.
Många patienter vänder sig till kirurgiska metoder när andra behandlingar har misslyckats med att ge resultat. En vanlig kirurgisk behandling vid androgenetisk alopecia är hårtransplantation. Hudtransplantat tas från baksidan eller sidorna av patientens hårbotten och flyttas till de tunna eller kal områdena.
Hårtransplantation kan kombineras med hårbottenreduktionskirurgi för att skapa ett naturligt hårfäste hos patienter med kraftigt håravfall. Vid hårbottenreduktion tas den kala delen av hårbotten bort, och de hudpartier som har hårväxt sträcks uppåt över det borttagna området.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online