Erosiv esofagit är ett tillstånd som i de flesta fall beror på ett underliggande problem. Behandlingen anpassas efter orsaken och kan omfatta läkemedel, medicinska ingrepp eller kirurgi. Läkare är dock överens om att livsstilsförändringar utgör en viktig del av den totala behandlingsplanen.
Matstrupen är den muskulösa kanal som förbinder svalget med magsäcken. En slutmuskel, en så kallad sfinkter, längst ner i matstrupen styr matens passage till magsäcken och hindrar magsyra, gallsalter och bukspottkörtelns matsmältningsenzymer från att rinna tillbaka upp i matstrupen.
Kommer dessa vätskor i kontakt med den känsliga slemhinnan kan skador uppstå. Obehandlat kan tillståndet utvecklas till erosiv esofagit – en potentiellt farlig erosion och sårbildning i matstrupens väggar. De vanligaste symtomen är:
Innan en behandlingsplan kan läggas upp krävs en diagnos av det underliggande problemet.
Sura uppstötningar, även kallat GERD (gastroesofageal refluxsjukdom), är en av de främsta orsakerna till erosiv esofagit, men det finns flera andra. Matstrupens vävnad kan skadas av strålning eller kemikalier. Motilitetsproblem som påverkar matstrupens muskelfunktion kan leda till skador, liksom bakteriella infektioner eller långvarig, kraftig kräkning. Även ett hål i mellangärdet, ett diafragmabrock (hiatusbrock), kan bidra till tillståndet.
Om läkaren misstänker erosiv esofagit kan en endoskopi beställas, en undersökning av matstrupens insida. I samband med undersökningen kan vävnadsprov tas för vidare analys och testning för bakteriella infektioner. Manometri, en mätning av trycket i matstrupens muskler vid sväljning, samt bariumröntgen är diagnostiska verktyg som används för att kartlägga muskelfunktion och motilitetsproblem.
Tidigt stadium av GERD kan behandlas med syreneutraliserande medel (antacida) som Tums samt H2-blockerare som Tagamet. För patienter med GERD och erosiv esofagit ordineras oftast protonpumpshämmare (PPI) som Prilosec och Nexium. Dessa läkemedel hämmar produktionen av magsyra. För vissa patienter ger kombinationen av H2-blockerare och PPI den mest effektiva behandlingen. Vid kraftig inflammation kan läkaren även förskriva en kur med kortison (steroider).
Om laboratorieprov visar på en bakteriell infektion är antibiotika rätt behandling. När det gäller motilitetsproblem finns inga orala läkemedel som visat långsiktig framgång, men botoxinjektioner kan slappna av musklerna i matstrupsväggen och ge patienten bättre förmåga att svälja. Injektionerna är inte en permanent lösning – de flesta läkare rekommenderar att de upprepas ungefär en gång per år.
Patienter med förträngningar och motilitetsproblem kan vara kandidater för pneumatisk dilatation. Vid denna procedur förs ett tunt rör med en ballong i spetsen in i matstrupen, som sedan försiktigt blåses upp. Tekniken vidgar matstrupspassagen och möjliggör en mer normal funktion.
En hiatusbrock är ett hål i mellangärdet som gör att magsäcksvävnad trycker mot musklerna där magsäcken möter matstrupen. Kirurgisk reparation är den mest framgångsrika behandlingen för detta tillstånd. Fundoplikation är en operation som förstärker försvagade slutmuskler mellan matstrupen och magsäcken. Vid ingreppet dras fundus, magsäckens övre del, åt runt matstrupens nedre del och fästs på plats, vilket eliminerar återflödet av magsyra.
Din läkare kan ge konkreta råd om ändringar i din vardag som kan underlätta återhämtningen. Bland rekommendationerna ingår att undvika starkt kryddad eller sur mat och dryck. Tobak och alkohol är väl dokumenterade irritationsämnen för matstrupens vävnad. Ytterligare tips:
Dessa enkla livsstilsförändringar kan snabba på återhämtningen och förebygga framtida problem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online