Hepatit C är en leversjukdom som kännetecknas av inflammation i levern. Sjukdomens förlopp och den potentiella skadan beror till stor del på när den upptäcks, hur snabbt behandling sätts in samt patientens livsstil. Utvecklingen av hepatit C – eller möjligheten till läkning – styrs alltså i hög grad av patientens egna val.
Hepatit C orsakas av hepatit C-viruset (HCV), som överförs via blodkontakt med en smittad person. Enligt American Liver Foundation är den vanligaste smittvägen delade sprutor mellan drogmissbrukare. Andra möjliga överföringsvägar inkluderar osteriliserade tatueringsspjut, delade personliga hygienartiklar som rakhyvlar samt, mer sällan, oskyddat sex eller smitta från mor till barn under graviditet och förlossning.
Blodprov avgör om HCV finns i kroppen. I sjukdomens tidiga skede är patienten oftast ovetande om smittan, eftersom inga tydliga symptom visar sig under de första sex månaderna. Blodproven kan dock visa förhöjda nivåer av leverenzymer, vilket är ett tecken på leverpåverkan. Tidig upptäckt och behandling kan förhindra allvarliga leverskador, vilket gör regelbunden testning extra viktig för riskgrupper.
Akut betyder kortvarig. Enligt American Liver Foundation klarar 15 till 40 procent av de smittade av att bekämpa viruset inom sex månader, förutsatt korrekt behandling samt total avhållsamhet från narkotika och alkohol. Antivirala läkemedel mot hepatit C kan ge biverkningar som liknar influensasymptom, exempelvis trötthet, feber och muskelvärk.
Om viruset inte upptäcks eller elimineras ur kroppen inom sex månader övergår sjukdomen i kronisk (långvarig) hepatit C. Leverinflammationen och lever-skadorna fortskrider gradvis, och levern förlorar successivt sin förmåga att utföra sina viktiga funktioner. Behandlingsmöjligheterna blir då betydligt mer begränsade, även om moderna direktverkande antivirala läkemedel idag kan bota en stor andel av patienterna om de ges i tid.
När den kroniska infektionen fortsätter att angripa och försvaga levern kan patienten uppleva en rad besvär: trötthet, illamående, kräkningar, aptitlöshet, uppblåsthet, feber, hudinflammation och utslag, gulfärgning av hud och ögonvitor (gulsot), vätskeansamling i kroppen, försvagat immunförsvar samt humörsvängningar. Dessa symptom är tecken på att leverns funktion försämras allvarligt och bör alltid utredas av läkare.
Patienter med kronisk hepatit C löper risk att utveckla skrumplever (cirros) – en svår leversjukdom som kan vara dödlig utan en levertransplantation. Kombinationen av alkoholmissbruk och HCV-infektion innebär en mycket hög risk för skrumplever och slutstadium av leversjukdom. Att helt avstå från alkohol är därför avgörande för alla som lever med hepatit C.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online