Levercirros och leversjukdom är en växande folkhälsoproblem. Enligt American Liver Foundation är leversjukdom och cirros den sjunde vanligaste dödsorsaken bland vuxna i åldern 25 till 64 år i USA. American Cancer Society rapporterade dessutom en ökning av dödsfall i levercancer med tio procent på ett enda år. Cirros är ett oåterkalleligt tillstånd som utvecklas vid progressiv leverskada och utgör det sista stadiet av leverskada.
Levern är ett av kroppens allra viktigaste organ och utför mer än 5 000 livsviktiga funktioner per minut. Dessa inkluderar lagring av glukos, vitaminer och mineraler; produktion av protein, galla och blodkoagulationsfaktorer; nedbrytning av läkemedel; samt avgiftning av bakterier, alkohol och andra skadliga toxiner. När levern skadas försöker den reparera sig själv, vilket leder till bildning av ärrvävnad. Denna ansamling, som kallas cirros, gör det allt svårare för levern att fungera. Skadan slutar i många fall i levercancer eller leverfel.
Leverskada utvecklas gradvis över tid, och det är faktiskt ovanligt att uppleva symtom i de tidiga stadierna. Tecken på leversjukdom inkluderar svaghet, trötthet, illamående, gulfärgning av hud eller ögonvitor (gulsot), aptitlöshet, viktminskning, feber, buksmärta, klåda samt synligt utvidgade blodkärl i huden (spindelnevi). Eftersom symtomen uppträder sent och ofta är diffusa ställs diagnosen sällan förrän måttlig till svår cirros redan har utvecklats.
Det finns mer än 100 olika typer av leversjukdom. De vanligaste orsakerna är virala former av hepatit (A, B och C), kroniskt alkoholbruk, fettlever (orsakad av fetma, diabetes, proteinbrist eller kranskärlssjukdom), skador på gallgångarna, ärftliga sjukdomar som nedsätter leverns funktion, ansamling av läkemedel eller andra toxiner samt autoimmun hepatit, där kroppens eget immunsystem angriper levern.
Cirros leder till port hypertension, det vill säga ett förhöjt blodtryck i kärlen mellan mjälten och levern. Detta kan orsaka att mer blod strömmar in i de tunna kärlen i matstrupen (varicer) eller magsäcken, vilket ökar risken för inre blödningar. Den portal hypertension tvingar även fram en förstoring av mjälten (splenomegali), eftersom vita blodkroppar och blodplättar fastnar där. Det lägre antalet blodplättar (trombocytopeni) leder till ökad benägenhet för blåmärken och blödningar.
Nedsatt gallflöde kan dessutom resultera i gallsten. Vätskeansamling i buken kan bli en grogrund för infektion (bakteriell peritonit). Cirros orsakar också insulinresistens, vilket leder till att överskott av glukos byggs upp i blodet och i förlängningen kan utveckla typ 2-diabetes. När levern förlorar förmågan att filtrera toxiner ansamlas dessa i hjärnan (hepatisk encefalopati), vilket orsakar förvirring, minnesproblem, koncentrationssvårigheter, förändrad personlighet och sömn samt i svåra fall koma. Njur- och lungsvikt är ytterligare möjliga komplikationer, liksom levercancer.
En hepatologs (leverspecialists) mål är att behandla den underliggande orsaken till leversjukdomen, kontrollera de komplikationer som orsakats av långvarig cirros samt förebygga levercancer. Vanliga riktlinjer inkluderar total avhållsamhet från alkohol, tillskott av vitaminer och mineraler, val av smärtlindrande läkemedel utan aspirin, vaccination mot hepatit A och B samt minskat natriumintag. Läkemedelsbehandlingen anpassas efter tillståndet och kan omfatta betablockerare, diuretika, antivirala läkemedel och kortikosteroider. Levertransplantation övervägs först när alla andra kirurgiska och medicinska behandlingsalternativ har uttömts.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online