Hepatit C är en leversjukdom som orsakas av hepatit C-viruset. Viruset angriper levern och orsakar en inflammation som hindrar levern från att fungera normalt. Med tiden kan en hepatit C-infektion leda till ärrbildning i levern, skrumplever (cirros) eller till och med leversvikt.
Hepatit C-viruset sprids framför allt via kontakt med smittat blod eller kanyler. Smitta genom kanyler som används vid piercing eller tatuering kan förekomma, men är mindre vanligt. En blodtransfusion eller organtransplantation före 1992 ökar även risken, eftersom blodscreeningen inte förbättrades förrän det året. Du kan också smittas genom att dela rakhyvel eller tandborste med en smittad person, samt via sexuella kontakter med någon som bär på viruset. Spädbarn kan dessutom smittas om modern har hepatit C.
I ett tidigt skede av infektionen upplever många inga symtom alls. När symtomen väl blir märkbara är de ofta lindriga och kan likna en vanlig influensa. Typiska symtom är trötthet, illamående, muskel- och ledvärk samt ömhet i området kring levern. I takt med att sjukdomen fortskrider och levern tar mer skada tillkommer symtom som aptitlöshet, gulfärgning av hud och ögonvitior, lätt feber, ökad benägenhet att få blåmärken, mörk urin och diarré.
Ett blodprov avgör om du har hepatit C. En leverbiopsi kan dessutom visa hur utbredd skadan är, vilket hjälper läkaren att bedöma infektionens svårighetsgrad och välja rätt behandling.
Alla med hepatit C behöver inte behandlas – det gäller främst de som diagnostiserats med kronisk hepatit C. Det innebär att levern redan tagit betydande skada, och då krävs läkemedelsbehandling för att stoppa eller bromsa sjukdomens utveckling. Traditionellt har standardbehandlingen bestått av veckovisa injektioner med preparaten Peg-Intron eller Pegasys i kombination med ett dagligt tablettläkemedel vid namn Rebetol. Målet är att helt eliminera viruset från blodet. Behandlingens längd beror på vilken typ av hepatit C du har, men sträcker sig oftast från 24 upp till 48 veckor.
Idag finns även moderna direktverkande antivirala läkemedel (så kallade DAA-läkemedel) som kan bota hepatit C på bara 8–12 veckor med färre biverkningar än den äldre interferonbehandlingen. Diskutera därför alltid med din läkare vilka behandlingsalternativ som passar dig bäst.
När viruset har orsakat fullständig leversvikt kan en levertransplantation vara den enda lösningen. Tyvärr är väntelistorna på donerade organ långa. Det finns dock nya metoder under utveckling, exempelvis leversegment donerade av levande anhöriga samt möjligheten att dela en donatorlever mellan två patienter. Det är viktigt att komma ihåg att en levertransplantation inte botar hepatit C – men med fortsatt antivirusbehandling går det att förhindra att infektionen återkommer i den nya levern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online