Herpes är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av ett herpes simplex-virus. De flesta som smittas uppvisar inga märkbara symtom, vilket innebär att sjukdomen ofta förblir oupptäckt och obehandlad. Eftersom viruset kan överföras från person till person även när symtom saknas är det ytterst viktigt att påbörja behandling så snart sjukdomen upptäcks. Det finns idag ingen bot mot herpes, men effektiva behandlingar kan hjälpa till att kontrollera utbrott och lindra besvären.
Det finns två huvudtyper av herpes: oral herpes och genital herpes. Båda typerna orsakas när en stam av herpes simplex-viruset tränger in i kroppen genom små sprickor i slemhinnorna i munnen eller underlivet.
Herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) är den stam som orsakar oral herpes, vilket ger utbrott av munsår eller feberblåsor runt munnen. Genital herpes orsakas däremot av en annan virusstam, herpes simplex virus typ 2 (HSV-2), som infekterar underlivet.
Dock kan HSV-1 också orsaka genital herpes om viruset överförs från sår runt munnen hos en person till underlivet hos en annan, exempelvis i samband med oralsex. Behandling finns tillgänglig för båda typerna av herpes.
Herpes smittar via sexuellt umgänge eller direkt hudkontakt. Eftersom viruset bara överlever kort tid utanför kroppen är smittspridning genom aktiviteter som handslag högst osannolik. De former av hudkontakt som kan sprida herpes är mun till mun, mun till underliv, mun till analöppning, underliv till underliv, underliv till analöppning samt analöppning till analöppning.
Många bärare av herpes får aldrig några symtom alls, men när symtomen väl visar sig kan de vara besvärliga. Det första utbrottet inträffar vanligtvis inom två veckor efter den första kontakten med viruset och börjar ofta med smärta eller klåda i det drabbade området.
Inom några dagar utvecklas sedan sår eller blåsor i och runt det infekterade området. Såren brister och kan vätska ur sig eller blöda. Utan behandling läker såren så småningom av sig själva och bildar sårskorpa. Behandling kan dock dramatiskt snabba upp läkningsprocessen, och i vissa fall – om den påbörjas tidigt nog – kan den till och med förhindra ett fullt utbrott.
När herpesviruset väl har tagit sig in i kroppen stannar det där livet ut. Risken för nya utbrott och för att smitta andra finns alltid kvar. Utan behandling kan utbrott inträffa flera gånger per år under många år framöver.
Behandling med antivirala läkemedel kan förebygga eller förkorta utbrottens längd, minska svårighetsgraden av symtomen och sänka risken för att smitta någon annan. Personer med oral herpes kan dessutom använda lokala preparat, som krämer och salvor, för att lindra besvären.
Obehandlad herpes orsakar utan tvekan obehag och irritation, men det finns betydligt allvarligare faror att ta hänsyn till. Personer med försvagat immunförsvar kan drabbas av kraftiga utbrott och utveckla komplikationer.
Obehandlad herpes ökar dessutom risken att insjukna i HIV, viruset som orsakar aids. Även om det är ovanligt kan herpes i värsta fall leda till allvarliga sjukdomar som hjärninflammation (encefalit) eller hjärnhinneinflammation (meningit) om den lämnas obehandlad.
Herpes under graviditet är särskilt farligt. Om rätt försiktighetsåtgärder inte vidtas kan viruset orsaka hjärnskador, blindhet eller till och med döden hos det nyfödda barnet.
Det bästa sättet att undvika farorna med obehandlad herpes är att förebygga smitta. Den mest effektiva preventionen är att avstå från sexuellt umgänge eller att endast ha en sexpartner som är fri från infektion. De som har sex bör alltid använda kondom av latex och aldrig ha sex när någon av parterna uppvisar aktiva symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online