Om ett ofött barn skyddas från herpes beror främst på vilken typ av herpesinfektion den blivande mamman har samt när i graviditeten infektionen uppstår. Det finns två typer av herpes simplex-virus: HSV-1, som oftast orsakar munherpes, och HSV-2, som vanligtvis ger upphov till genital herpes.
Risken för överföring till barnet är betydligt högre om en kvinna drabbas av genital herpes för första gången under graviditeten – så kallad primärinfektion. Har hon däremot en återkommande infektion som är väl kontrollerad och inte har några aktiva blåsor i samband med förlossningen, är risken att smitta barnet betydligt lägre.
Om en gravid kvinna har en aktiv herpesinfektion, särskilt en första infektion, finns det risk för att viruset passerar moderkakan och infekterar barnet. Detta kan leda till allvarliga komplikationer, däribland neonatal herpes – en sjukdom hos nyfödda som kan orsaka neurologiska skador, synproblem och andra långvariga hälsoproblem.
För att minska risken för smittöverföring bör gravida kvinnor vidta vissa försiktighetsåtgärder:
Om en gravid kvinna diagnosticeras med herpes kan vården förskriva antivirala läkemedel. Dessa minskar virusmängden i kroppen, lindrar symtomen och sänker därmed risken för att barnet smittas. Det är viktigt att alltid rådfråga sin barnmorska eller läkare innan behandling påbörjas under graviditeten.
Har den blivande mamman aktiva genitala herpesblåsor när förlossningen inleds rekommenderas ofta ett kejsarsnitt. Detta görs för att minimera risken att barnet utsätts för viruset vid passage genom födelsekanalen.
Har du frågor eller oro kring herpes under graviditeten är det viktigt att du tar upp detta med din barnmorska eller läkare. Med rätt information, uppföljning och individanpassad vård kan du på bästa sätt skydda både din egen hälsa och ditt barns.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online