Många söker information om "herpes A B", men ett sådant begrepp existerar faktiskt inte. Det som oftast avses är de två kända typerna av herpes simplex-virus: HSV-1 och HSV-2. Här förklarar vi skillnaden mellan dem, hur smittan sprids och vilka behandlingsmöjligheter som finns.
Herpes simplex är en mycket vanlig virusinfektion som kan orsaka sår eller vätskefyllda blåsor på huden, runt munnen eller på könsorganen. Viruset är extremt utbrett – en stor del av världens bär på viruset utan att veta om det, eftersom infektionen ofta ger lindriga eller inga symtom alls.
HSV-1 orsakar vanligtvis munherpes, ofta kallad feberblåsor. Blåsorna sitter typiskt runt eller på läpparna, men kan också förekomma inne i munnen. Smittan sprids lätt genom direktkontakt, till exempel via kyssar eller delade matbestick, särskilt när blåsorna är aktiva.
HSV-2 orsakar oftast genital herpes, vilket innebär blåsor och sår i underlivet. Infektionen sprids främst vid sexuella kontakter. Det är dock viktigt att veta att båda virustyperna kan orsaka infektion på båda ställena – HSV-1 kan exempelvis ge genital herpes genom munsex.
Ett herpesutbrott börjar ofta med klåda, stickningar eller en brännande känsla innan blåsorna syns. Därefter bildas små blåsor som så småningom brister och läker inom en till två veckor. Vissa får också feber, huvudvärk och svullna lymfknutor vid första utbrottet.
Det finns idag ingen botande behandling mot herpes. Efter första infektionen ligger viruset kvar vilande i kroppens nerver och kan aktiveras igen vid stress, förkylning, solbad eller försvagat immunförsvar. Däremot finns effektiva antivirala läkemedel, både som kräm och tablett, som kan lindra besvären och förkorta utbrottens längd.
Sammanfattningsvis: "Herpes A B" finns inte – prata istället om HSV-1 och HSV-2, två närbesläktade virus som tillsammans drabbar miljontals människor världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online