Antiretrovirala läkemedel, ofta förkortade ARV, är mediciner som läkare förskriver för att bromsa effekterna av humant immunbristvirus (hiv) – det virus som kan leda till aids, en allvarlig sjukdom i immunsystemet. Än idag finns ingen botande behandling. Enligt TheBody.com fungerar läkemedlen genom att sakta ner hiv:s förstörelse av vita blodkroppar, så kallade T-hjälparceller, vilka successivt bryter ner immunsystemet och därmed hela kroppen, vilket i slutändan kan leda till döden. Även om dessa läkemedel finns tillgängliga drar inte alla nytta av dem – av flera olika skäl.
Människor som riskerat att ha smittats av hiv söker ofta inte antiretroviral behandling eftersom de är rädda för att bli utfrysta. De kan frukta att om någon ser dem stå i kö vid en hiv-mottagning kommer personen att sprida informationen vidare. Ryktet kan i sin tur nå deras arbetsgivare och hota deras försörjning, särskilt i länder där sådan diskriminering fortfarande är laglig. Även i länder som USA, där denna praktik är olaglig, kan en hiv-patient fortfarande vara rädd för att förlora värdefulla vänskaper och relationer med släktingar om sjukdomen avslöjas.
Hiv-smittade personer oroar sig ibland för bristande sekretess. Även om USA är ett exempel på ett land som har infört lagar för att skydda medicinsk integritet kan sekretessen ändå brytas av misstag. Medicinsk personal som inte fått tillräcklig utbildning i medicinsk etik kan snoka i en persons journaler eller råka lämna personuppgifter på en oskyddad plats.
Antiretrovirala läkemedel kan vara oöverkomligt dyra. Enligt UNAIDS handbok påverkas apotekens prissättning av många faktorer, exempelvis kostnaden för att lansera läkemedlet på marknaden eller hur mycket tillverkarna bedömer att patienterna är beredda att betala. Dessutom tvingas hiv- och aids-drabbade i tredje världen ofta välja mellan att köpa dessa läkemedel och att betala hyran eller sätta mat på bordet. Av den anledningen har vissa samhällen startat initiativ för att erbjuda dessa livräddande läkemedel gratis. Ett exempel är staden Kalamazoo i Michigan, som genom programmet Kalamazoo CARES delar ut kostnadsfri medicin till dem som uppfyller kraven.
I vissa tredje världsländer kan vårdinrättningar som erbjuder dessa läkemedel ligga alldeles för långt bort. Samhällena kanske inte har råd att erbjuda transporter till patienterna. Terrängen kan också utgöra ett problem – på grund av markförhållandena riskerar transportpersonal sina liv eftersom dåliga vägar kan leda till olyckor. Dessutom framhåller UNAIDS webbplats att när ett område härjas av krig blir det för farligt att transportera hiv-drabbade till de avlägsna vårdinrättningar där de behöver hämta sin medicin.
När en person får en hiv-diagnos förändras ofta livskvaliteten. Enligt AIDSETC.org kan patienten uppleva flera biverkningar av de antiretrovirala läkemedel som måste tas livet ut. Den dagliga behandlingen kan leda till nedsatt njur-, bukspottkörtel- och nervfunktion. Biverkningarna kan också orsaka allmän sjukdomskänsla, huvudvärk, trötthet, illamående eller kräkningar. Dessa besvär kan faktiskt få en person att känna att behandlingen är värre än själva sjukdomen.
För att undvika biverkningarna av traditionella antiretrovirala läkemedel väljer vissa människor alternativa behandlingar. Problemet med detta tillvägagångssätt är dock att örterna de använder är obeprövade. De har inte godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, och det finns därför inga officiella belägg för att något av dem skulle kunna bota hiv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online