Diskriminering mot människor som lever med hiv och aids förekommer i många olika former – bland annat som fördomar, kränkningar, hot om våld, negativa attityder och vanvård. Det framgår av den brittiska kampanjen AVERT, som arbetar för ökad kunskap om hiv. Enligt International Center for Research on Women måste frågan om diskriminering tas på allvar för att statliga och icke-statliga program kring hiv och aids ska kunna lyckas.
AVERT förklarar att diskrimineringen av personer med hiv och aids går att spåra tillbaka till epidemiens början på 1980-talet. Under denna tidiga period spreds smittan snabbt, vilket ledde till att mycket felaktig information nådde allmänheten. Eftersom det första utbrottet och rädslan för smitta länge varit närvarande i kollektivt minne har ofta den oro som kopplas till epidemin överförts på själva behandlingen av människor som lever med hiv.
Humant immunbristvirus (hiv) är ett livshotande tillstånd som orsakar hälsoproblem genom att skada immunförsvaret hos den smittade personen. Mayo Clinic rapporterar att ett försvagat immunförsvar gör det svårt för kroppen att bekämpa sjukdomsframkallande virus, bakterier och svampar. De senare stadierna av hiv-infektionen benämns förvärvat immunbristsyndrom (aids). Enligt Mayo Clinic levde cirka 39,5 miljoner människor med hiv eller aids globalt i april 2010 – siffror som sedan dess har fortsatt att utvecklas, men som tydligt visar epidemins enorma omfattning.
Människor som lever med hiv möter en rad problem orsakade av social diskriminering. Inom vården rapporterar AVERT att patienter nekas medicinsk vård och läkemedel på grund av sin diagnos. Det finns även problem kring sekretessen: beslutet om vem som får veta att en person bär på hiv ligger inte alltid hos patienten själv, utan hos vårdinstitutionen. Stigmatiseringen och den utbredda desinformationen om hiv kan leda till att en smittad person isoleras av familj, vänner och det omgivande samhället. Även arbetsplatsen är en miljö där diskriminering förekommer – många personer med hiv har förlorat sina jobb enbart på grund av sin diagnos.
Enligt AVERT har 67 procent av världens länder någon form av lagstiftning mot diskriminering kopplad till hiv och aids. Samtidigt visar information från FN att diskriminering på politisk nivå kan leda till att epidemin inte hanteras snabbt och effektivt nog, vilket riskerar att göra statliga program för att hejda smittspridningen verkningslösa.
Den pågående diskrimineringen gör att många smittade väljer att inte berätta för andra om sin diagnos, enligt International Center for Research on Women. Denna tystnad kan i sin tur bidra till fortsatt smittspridning, exempelvis när en person inte informerar sin partner om att hen bär på viruset. Att minska stigma och diskriminering är därför avgörande – både för de drabbades värdighet och för folkhälsan i stort.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online