Lipodystrofi – en omfördelning av kroppsfett – förekommer ofta hos personer med avancerad hiv-sjukdom. Idag vet man att detta är en del av ett större tillstånd som kallas hiv-lipodystrofi-syndrom (HLS), vilket är en form av metabolt syndrom. Konsekvenserna av HLS kan påverka flera av kroppens system. Även om den fullständiga sjukdomsmekanismen ännu inte är helt kartlagd, anses tillståndet i hög grad vara kopplat till den antiretrovirala behandling som används mot hiv.
Många olika läkemedelsklasser används vid behandling av hiv. Minst två av dessa – proteashämmare och tymidinanaloger, även kända som nukleosidanalog omvänt transkriptashämmare (NRTI) – har identifierats som bidragande faktorer bakom hiv-lipodystrofi-syndrom, enligt dr Jacqueline Capeau. Dessa läkemedel kan påverka fettvävnaden och orsaka förlust av kroppsfett, enligt Capeau.
Antiretroviral behandling påverkar fettcellerna på flera olika sätt. Läkemedlen kan störa utvecklingen av nya fettceller genom att störa proteinproduktionen, samt orsaka insulinresistens och celldöd hos redan mogna fettceller.
Enligt dr Rajagopal Sekhar leder de antiretrovirala läkemedlens påverkan på fettcellerna till att kroppen bryter ner fett alltför snabbt. Fettet samlas därefter i levern och blodet, vilket höjer fettnivåerna i blodet, enligt Sekhar.
Det ökade cirkulerande fettet vid hiv-lipodystrofi påverkar livet för en hiv-positiv person i antiretroviral behandling på många sätt. Utöver synliga förändringar i kroppsform rapporterar Sekhar att drabbade personer kan drabbas av buksmärtor, andningsbesvär, bråck, gastroesofageal reflux samt en ökad risk för hjärtsjukdom.
Läkemedel som minskar kroppens nedbrytningstakt av fett kan ge nytt hopp till personer som lider av hiv-lipodystrofi-syndrom, enligt Sekhar. Capeau rekommenderar dessutom, när det är möjligt, att använda antiretrovirala läkemedel som är kända för att ha en mindre negativ påverkan på ämnesomsättningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online