När en hiv-infektion utvecklas till aids skiftar behandlingens fokus från att hålla immunförsvaret starkt till att förebygga och behandla opportunistiska infektioner. Vård och hantering av aids omfattar ofta frågor som normalt inte förekommer vid en obehandlad hiv-infektion.
Antiretrovirala läkemedel används för att hämma hiv-viruset hos både personer med hiv och personer med aids. Behandlingen påbörjas så snart immunförsvaret försvagas och fortsätter även efter att infektionen har utvecklats till aids. I dag kombineras vanligtvis flera olika preparat – så kallad kombinationsbehandling – vilket kan sänka virusmängden till omätbara nivåer och avsevärt förbättra prognosen.
Opportunistiska infektioner är ett betydligt större hot när hiv-infektionen har utvecklats till aids, eftersom immunförsvaret då ofta är för svagt för att bekämpa dem effektivt. Flera infektioner och sjukdomstillstånd, exempelvis pneumocystislunginflammation (PCP), infektion orsakad av Mycobacterium avium-komplex samt Kaposis sarkom, kan behöva behandlas när en person har utvecklat aids.
Kraftfull antibiotika ges ofta till patienter med aids i profylaktiskt syfte, det vill säga redan innan en infektion hinner bryta ut, som ett sätt att förebygga opportunistiska infektioner. Profylaxen anpassas efter patientens immunstatus, bland annat antalet CD4-celler, och avslutas ofta när immunförsvaret har återhämtat sig.
Det kan vara svårt att behandla de infektioner och andra hälsoproblem som uppkommer vid aids. När sjukdomen och dess komplikationer inte längre går att bota kan hospicevård eller annan vård i hemmet väljas för att lindra symtom och göra patienten så bekväm som möjligt under livets sista tid.
Ett antal viktiga beslut behöver fattas när en person med hiv utvecklar uttalad aids. Frågor kring begravning, framtidsfullmakt samt önskemål om återupplivning och akut vård bör diskuteras medan patienten fortfarande själv kan ta ställning till medicinska beslut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online