Hos vuxna följer hiv-infektionen oftast ett förutsägbart förlopp som kan delas in i fyra olika symtomstadier. Det är dock viktigt att komma ihåg att tidsangivelserna endast är genomsnitt – det finns inget sätt att veta exakt hur en enskild persons sjukdom kommer att utvecklas. Hos barn går sjukdomen dessutom ofta framåt snabbare, och allvarliga symtom kan visa sig mycket tidigare.
Under den första månaden efter smittan utvecklar många, men inte alla, en influensaliknande sjukdom. Denna fas kallas akut hiv-infektion och symtomen benämns serokonverteringssjukdom eller akut retroviralt syndrom. Besvären orsakas av immunsystemets första försvar mot viruset, när kroppen börjar bilda antikroppar. När antikroppsnivån blir tillräckligt hög för att kunna mätas har serokonverteringen skett.
Vanliga symtom i detta skede är feber, huvudvärk, värk i muskler och leder, halsont, svullna lymfkörtlar, trötthet, hudutslag samt mag- och tarmbesvär. Eftersom besvären liknar dem vid andra virusinfektioner kan hiv inte diagnostiseras enbart utifrån symtomen. Den som misstänker att hen har blivit utsatt för smitta bör därför alltid testa sig.
Ett hiv-test blir tillförlitligt först efter att serokonverteringen har ägt rum. Det tar normalt omkring en månad, men kan i vissa fall ta upp till sex månader. Idag finns dock moderna kombinationstester som kan påvisa infektionen betydligt tidigare.
När serokonverteringssjukdomen har läkt går infektionen in i ett asymtomatiskt skede helt utan synliga symtom. Detta är den längsta fasen av hiv-sjukdomen och varar i genomsnitt omkring tio år utan behandling.
På grund av de milda första symtomen och den långa symptomfria perioden sprider många omedvetet vidare viruset under denna tid, exempelvis genom oskyddat sex eller delade injektionsnålar. Korrekt och konsekvent användning av kondom samt rena sprutor minskar risken för både att få och att överföra hiv väsentligt.
Det tredje stadiet, symtomatisk hiv, följer efter den asymtomatiska perioden och varar vanligen mellan ett och tre år. Under denna tid utvecklas en kronisk influensaliknande sjukdom. Andra symtom är nattsvettningar, betydande viktnedgång, svampinfektioner samt problem med huden och andningen.
Allteftersom hiv angriper immunsystemets celler försvagas förmågan att bekämpa infektioner. När immunsystemet inte längre klarar av att försvara sig på egen hand – den så kallade cellmedierade immuniteten – diagnostiserar man aids hos hiv-positiva personer. Enligt amerikanska CDC (Centers for Disease Control and Prevention) sker detta när antalet CD4-celler, den celltyp som viruset riktar sig mot, sjunker under 200 celler per kubikmillimeter blod, eller när dessa celler utgör mindre än 14 procent av alla immunceller.
Aids är ett syndrom, det vill säga en samling av flera tillstånd. Dit hör opportunistiska infektioner, fortsatt svår viktnedgång (så kallad kakexi), cancerformer och neurologiska tillstånd.
Opportunistiska infektioner drar nytta av det försvagade immunförsvaret och ger personer med friskt immunsystem ingen eller bara lindrig sjukdom. Vanliga exempel är tuberkulos, herpesvirus, pneumocystislunginflammation, munsvamp och toxoplasmos – en parasitsjukdom som kan angripa hjärnan.
Cancerformer som förekommer vid aids är bland annat lymfom och Kaposis sarkom. Kaposis sarkom orsakas av humant herpesvirus 8 och ger violettaktiga fläckar och knutor på huden. Lymfom är cancer i lymfocyter, samma grupp av celler som hiv angriper.
Bland de neurologiska tillstånden vid aids är aids-relaterad demens (ADC) den mest betydelsefulla. Enligt HIV InSite kan den påverka tänkande, rörelser och beteende.
Hiv-sjukdomen utvecklas annorlunda hos barn än hos vuxna. Vissa barn blir allvarligt sjuka mycket tidigt i livet, medan andra inte får symtom förrän i skolåldern. Enligt Mayo Clinic är vanliga tecken på hiv hos barn problem med viktuppgång och tillväxt, svårigheter att gå, nedsatt psykisk utveckling samt att barnet blir ovanligt sjukt av vanliga barndomsjukdomar.
Tidslinjen ovan gäller främst obehandlad infektion. Med dagens antiretroviral behandling (ART) kan sjukdomens utveckling bromsas eller nästan helt stoppas. Personer som får behandling tidigt kan leva långa och friska liv utan att nå aids-stadiet. Att testa sig regelbundet och söka vård tidigt är därför avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online