Aids (förvärvat immunbristsyndrom) är en sjukdom som orsakas av viruset hiv (humant immunbristvirus). Hiv smittar genom utbyte av infekterade kroppsvätskor, exempelvis blod, sperma, slidvätska eller bröstmjölk. När en person smittas av hiv kan immunförsvaret försvagas så kraftigt att personen utvecklar aids – ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd. Förr ansågs en hiv- eller aidsdiagnos nästan likställas med en dödsdom. Tack vare framsteg inom medicinen finns det idag läkemedel som bekämpar viruset och dess sekundära infektioner. Dessa mediciner kan förlänga livet för de smittade, men de kan inte helt bota kroppen från hiv.
Forskare tror att hiv har sitt ursprung hos icke-mänskliga primater i Afrika söder om Sahara och att viruset först överfördes till människor i början av 1900-talet. Det var dock inte förrän i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet som aids uppmärksammades av medicinska experter och folkhälsoorganisationer.
De allvarligaste symtomen på hiv uppstår strax före eller i samband med att aids bryter ut. Dessa symtom inkluderar ihållande trötthet, genomblötta nattsvettningar, frossa eller hög feber under flera veckor, torrhosta eller andnöd, ihållande vita fläckar eller ovanliga sår i munhålan, kronisk diarré, huvudvärk, suddig eller förvrängd syn samt viktnedgång.
Aids konstateras när dessa symtom föreligger samtidigt med något av följande hos den smittade personen:
1. Utveckling av en opportunistisk infektion, exempelvis pneumocystis-pneumoni (PCP), Kaposis sarkom, livmoderhalscancer eller lymfom.
2. Ett CD4-lymfocyttal på 200 eller lägre (ett normalt värde ligger mellan 800 och 1 200).
Hos barn hänger hiv-infektion ofta samman med försämrad motorisk utveckling, försenad mental utveckling, hämmad tillväxt samt svårigheter att bibehålla eller öka i vikt.
Hiv är ett retrovirus som fungerar genom att förstöra friska vita blodkroppar, så kallade T-celler eller CD4-lymfocyter. Som retrovirus lagrar hiv sin genetiska information i form av RNA i stället för DNA. Viruset tränger in i en frisk människocell där det frisätter sitt RNA. Ett hiv-enzym, transkriptas, skapar sedan en DNA-kopia av virusets RNA och smittar på så sätt den friska cellen med hiv-DNA. Genom att infektera och förstöra vita blodkroppar sprider sig viruset genom kroppen. I takt med att dessa celler förstörs blir det allt svårare för kroppen att bekämpa infektioner, vilket i slutändan leder till att aids bryter ut.
När hiv och aids först upptäcktes i början av 1980-talet fanns det inga effektiva behandlingar. År 1989 började läkare behandla hiv-infektion med antiretrovirala läkemedel, som hindrar virusets tillväxt och replikation. Även om det fortfarande inte finns något fullständigt botemedel mot hiv och aids har antiretroviral behandling visat sig mycket effektiv för att förlänga livslängden och förbättra livskvaliteten för de smittade.
Aids orsakas när hiv-viruset har nått ett sent skede i kombination med att en sekundär infektion bryter ut. Även om symtomen idag kan lindras och hållas under kontroll med modern medicin finns det ännu inget botemedel som helt eliminerar viruset ur kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online