HIV är ett svårt virus att behandla och inget vaccin har hittills utvecklats. En framgångsrik strategi är att kombinera två eller tre läkemedel till en så kallad cocktail, vilket ger större chans att bromsa spridningen av HIV i kroppen och den efterföljande försämringen av patientens hälsa. Denna metod kallas högeffektiv antiretroviral behandling (HAART).
HIV är ett sfäriskt virus som innehåller två enkelsträngar av ribonukleinsyra, RNA. Viruset överförs mellan människor genom utbyte av kroppsvätskor, till exempel vid sexuellt umgänge. HIV fusionerar med kroppens immunceller, de så kallade CD4 T-cellerna. Vid fusionen blandas HIV:s RNA med DNA:t i CD4 T-cellerna, vilket gör att viruset kan replikera sig själv med hjälp av kroppens egen replikeringsmaskineri och bilda virioner. Virionerna frisätts, infekterar kroppen och försvagar gradvis immunförsvaret.
När HIV väl har infekterat en CD4 T-cell integreras det virala RNA:t i cellens DNA och blir därmed en del av kroppen som den infekterat. Detta gör att viruset kan undvika upptäckt av immunsystemet. Kroppen utvecklar inledningsvis antikroppar för att bekämpa HIV, men ett ytterligare problem är att viruset muterar och antar en ny struktur. När antikropparna väl har producerats har HIV redan muterat, vilket gör dem verkningslösa.
Det finns inget vaccin mot HIV, men antiretrovirala läkemedel kan bromsa utvecklingen av infektionen. Det rekommenderas att kombinera två eller fler läkemedel för att uppnå maximal effekt. Denna kombination kallas högeffektiv antiretroviral behandling (HAART).
HIV innehåller RNA samt flera proteiner som behövs för replikering. Ett av dessa proteiner är omvänt transkriptas. Icke-nukleosidala omvänt transkriptashämmare (NNRTI) är en läkemedelsklass som immobiliserar detta enzym och därmed förhindrar att HIV replikeras.
När HIV replikeras skapar det kopior av sin struktur med hjälp av byggstenar som kallas nukleotider. Nukleosidala omvänt transkriptashämmare (NRTI) tillhandahåller falska byggstenar som viruset använder i stället för äkta nukleotider, vilket stoppar replikeringen.
HIV måste även producera nya proteiner för att kunna föröka sig. Det använder enzymet HIV-1-proteas för att slutföra det sista steget i proteinbildningen. Proteashämmare (PI) är en läkemedelsklass som blockerar HIV-1-proteas, så att virala proteiner aldrig bildas.
När HIV avslutat sin replikering bildas virioner som cirkulerar i kroppen och infekterar nya celler. Inträdes- och fusionshämmare är en annan läkemedelsklass som förhindrar virionerna från att tränga in i nya celler, vilket bromsar sjukdomens progression.
Ett av de proteiner som HIV producerar kallas integras. Det underlättar integreringen av virioner i andra kroppsceller när viruset cirkulerar i systemet. Integrashämmare är en läkemedelsklass som blockerar detta enzym och därmed stoppar HIV:s spridning till nya celler.
I november 2009 rekommenderade Världshälsoorganisationen (WHO) att första linjens behandling för HIV skulle bestå av två nukleosidala omvänt transkriptashämmare och en icke-nukleosidal omvänt transkriptashämmare – en så kallad trippelcocktail. Rekommendationen bygger på forskning som visar att denna kombination ger störst effekt med färst biverkningar.
När denna läkemedelskombination inte längre bromsar spridningen av HIV i kroppen övergår läkaren till en dyrare andralinjebehandling. Då förskrivs två andra nukleosidala omvänt transkriptashämmare tillsammans med en proteashämmare. Om även denna behandling misslyckas övervägs andra alternativ, såsom integrashämmare.
Fast doskombinationer blandar verksamma ämnen från två klasser av antiretrovirala läkemedel i en enda tablett. Detta minskar antalet tabletter som patienten behöver ta dagligen och underlättar därmed behandlingsföljden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online