Är de flesta svarta resistenta mot malaria? Så förhåller det sig i verkligheten

Utgångspunkten i frågan stämmer inte helt. Även om det finns vissa skillnader i känslighet för malaria mellan olika befolkningsgrupper, är det inte korrekt att påstå att de flesta svarta människor är resistenta mot malariainfektion. Malaria drabbar människor av alla ursprung och etniciteter, och det finns ingen enskild folkgrupp som är helt immun mot sjukdomen.

Varför uppstår missuppfattningen?

Myten har delvis sin grund i verkliga genetiska anlag som förekommer oftare i områden där malaria länge varit utbredd, särskilt i stora delar av Afrika söder om Sahara. Dessa anlag kan ge ett partiellt skydd – men aldrig fullständig immunitet.

Exempel på genetiska anlag med koppling till malaria

• Segelcellsanlaget: Personer som bär ett exemplar av genen har visat skydd mot svår malaria, men två kopior orsakar segelcellsanemi, en allvarlig sjukdom.
• Duffy-antigenet: Vissa populationer saknar detta protein på röda blodkroppar, vilket minskar risken för infektion med parasiten Plasmodium vivax.
• G6PD-brist och talassemi: Även dessa blodrelaterade anlag har kopplats till ett visst skydd mot malaria.

Malaria drabbar alla befolkningsgrupper

Det är viktigt att komma ihåg att malaria fortfarande orsakar hundratusentals dödsfall varje år, framför allt i Afrika söder om Sahara. Att bo i ett endemiskt område innebär inte automatiskt skydd – snarare tvärtom, eftersom upprepad exponering ökar risken för infektion. Den mest effektiva skyddsåtgärden är kombinationen av impregnated myggnät, insektsmedel och förebyggande läkemedel samt vaccination där den finns tillgänglig.