Testning och behandling av hiv har utvecklats enormt sedan aids-epidemins början. Det första screeningtestet, ELISA, blev tillgängligt 1985 – hela fyra år efter att epidemin startade – och två år senare godkändes Western Blot-testet. Sedan dess har flera nya testmetoder tillkommit, var och en med sina egna fördelar och användningsområden.
ELISA (Enzyme-Linked ImmunoSorbent Assay) var det första blodprovet som kunde påvisa antikroppar mot hiv. Eftersom de antikroppar som testet söker efter inte nödvändigtvis är unika för just hiv, används alltid ett kompletterande test för att bekräfta positiva resultat.
Western Blot-testet introducerades 1987. Liksom ELISA letar det efter antikroppar mot hiv, men skillnaden är att de antikroppar Western Blot detekterar är specifika för hiv. Positiva resultat betraktas därför som mycket tillförlitliga, och testet har länge använts som standardmetod för att bekräfta diagnosen.
Snabbtester är antikroppstester som använder antingen blod eller saliv. De blev tillgängliga först 1992, men tack vare sin hastighet – resultatet fås inom cirka 20 minuter – är de mycket populära på många kliniker. Ett positivt snabbtest brukar dock alltid följas upp med ett ELISA- eller Western Blot-test för bekräftelse.
Hemtest för hiv blev tillgängliga 1996. De har rykte om sig att vara mindre tillförlitliga än tester som utförs inom vården, främst på grund av den ökade risken för användarfel vid provtagning. Trots detta är de mycket populära, framför allt tack vare den privata och diskreta testningsmiljön de erbjuder.
RNA-tester (så kallade nukleinsyratester) söker efter virusets faktiska genetiska material istället för antikroppar. På grund av sin höga kostnad används de inte rutinmässigt, utan främst för att kontrollera blodförråd samt för att upptäcka eller bekräfta mycket tidiga infektioner, då antikroppar ännu inte hunnit bildas.
Vilken testmetod som är lämpligast beror på hur länge sedan en eventuell smitta skett. Antikroppsbaserade tester, som ELISA och snabbtester, behöver ofta vänta flera veckor efter smittotillfället för att ge säkra svar. RNA-tester kan däremot upptäcka hiv betydligt tidigare. Vid osäkerhet är det alltid bäst att kontakta en vårdcentral eller infektionsklinik, där man kan få rådgivning och rätt test utifrån sin situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online