Varför är HIV så vanligt i Afrika – och hur smittar det egentligen?

Frågan bygger på ett vanligt missförstånd: att hiv i Afrika skulle spridas framför allt på andra sätt än genom sex. Faktum är att läget snarare är det omvända. Enligt UNAIDS står sexuell överföring – framför allt mellan män och kvinnor – för den klart största delen av alla nya hiv-smittor i Afrika söder om Sahara.

Samtidigt finns andra smittvägar som spelar en roll, även om de är mindre vanliga:

• Smitta från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. Tack vare utbyggd testning och medicinering har denna smittväg minskat kraftigt, men den kvarstår som ett viktigt problem i delar av regionen.
• Otrygga injektioner, till exempel återanvända kanyler inom vården. Världshälsoorganisationen (WHO) bedömer att detta är en relativt liten men helt undvikbar smittkälla.
• Kontaminerade blodtransfusioner, som numera är sällsynta tack vare förbättrade blodbanksrutiner.

Varför är då förekomsten så hög i regionen?

Eftersom hiv främst sprids sexuellt handlar frågan snarare om varför skyddet mot smitta är sämre och behandlingen svårare att nå i många afrikanska länder. Flera samverkande faktorer ligger bakom:

Stigma och diskriminering

Rädsla för att bli utfryst gör att många drar sig för att testa sig, prata öppet om kondomer eller påbörja behandling. Resultatet blir att personer lever länge med odiagnostiserad infektion och ovetande kan smitta andra.

Könsmaktsordning och ojämlikhet

I många samhällen har kvinnor begränsad möjlighet att kräva kondomanvändning eller säga nej till sex. Relationer med betydligt äldre män, transaktionssex och våld i nära relationer ökar risken ytterligare. Unga kvinnor i Östra och Södra Afrika smittas i dag i betydligt högre grad än unga män i samma ålder.

Svaga hälsosystem

Brist på personal, mediciner och laboratorier innebär att testning, preventionsmedel och antiretroviral behandling inte når alla. Under lång tid hade många i regionen inte tillgång till livsförlängande behandling som funnits tillgänglig i höginkomstländer.

Fattigdom och rörlighet

Fattigdom tvingar många att migrera för arbete, vilket skiljer par åt och kan bidra till flera partners. Ekonomisk utsatthet kan också leda till transaktionssex där det är svårt att förhandla om skydd.

Biologiska faktorer

Obehandlade könssjukdomar, exempelvis klamydia, gonorré och genital herpes, ökar risken för både att smitta och att bli smittad. Den låga andelen omskurna män i delar av regionen har också visats höja smittrisken.

Utvecklingen går åt rätt håll

Trots de stora utmaningarna har situationen förbättrats markant. Antalet nya smittor i Östra och Södra Afrika har mer än halverats sedan 2010, tack vare billigare mediciner, utbyggd testning, pre-expositionsprofylax (PrEP) och kampanjer mot stigma. Ett botemedel saknas fortfarande, men med tidig diagnos och behandling kan personer med hiv leva ett långt och hälsosamt liv – utan att smitta sina partner.