SVT, eller supraventrikulär takykardi, är en snabb och onormal hjärtrytm. Alla hjärtrytmer har en plats i hjärtat som initierar och styr rytmen. I ett friskt hjärta är det sinusknutan (SA-knutan) som har denna uppgift, men i sjuka eller skadade hjärtan kan rytmstyrningen uppstå nästan var som helst i hjärtat. Ordet takykardi betyder helt enkelt "snabb hjärtfrekvens", vilket innebär att supraventrikulär takykardi kan översättas som "snabb hjärtfrekvens med ursprung ovanför hjärtkamrarna".
För ambulanssjukvården är det avgörande att snabbt fastställa patientens besvär och relativa stabilitet, eftersom dessa faktorer styr den fortsatta behandlingen. Även om en säker diagnos av SVT kräver ett elektrokardiogram (EKG), är det möjligt – och ibland nödvändigt – att påbörja behandlingen innan rytmen har identifierats.
Varje patient som uppvisar en kombination av bröstsmärta, andningssvårigheter, ökad andningsfrekvens, blekhet eller cyanos, svettningar, påverkad medvetandegrad eller andra tecken på cirkulatorisk påverkan bör omedelbart få 100 procent syrgas samt lägesändring som underlättar andningen och motverkar chock.
Patienter som uppvisar flera av de tecken och symtom som beskrivits ovan betraktas som instabila och kan riskera att avlida. Personal med grundläggande livsuppehållande kompetens (BLS) ska fortsätta att stödja patientens andning och cirkulation samt snarast transportera patienten till sjukhus.
Personal med avancerad kompetens, såsom ambulanssjuksköterskor, bör omedelbart ansluta EKG-övervakning och om möjligt etablera en intravenös väg. I de flesta sjukvårdssystem kardioverteras en instabil patient med SVT omedelbart med en synkroniserad elektrisk chock. Om patienten är vid medvetande och tiden tillåter, ges sedering intravenöst för att minska smärta och obehag i samband med kardioverteringen. I vissa fall krävs upprepade kardioverteringar i kombination med antidysrhythmiska läkemedel.
Vissa patienter med SVT märker bara av ett racinghjärta eller en snabb puls. I avsaknad av allvarligare symtom är dessa patienter oftast stabila och kan behandlas med vagala manövrar och intravenösa läkemedel.
Hjärtfrekvensen styrs bland annat av vagusnerven – stimulering av denna saktar ner hjärtat. Vagala manövrar är fysiska tekniker som stimulerar vagusnerven för att åstadkomma en långsammare hjärtfrekvens. Två vanliga manövrar är karotismassage och Valsalvamanöver. Vid karotismassage applicerar utbildad personal ett yttre tryck mot halspulsådern (arteria carotis) för att stimulera nerven, vilket höjer blodtrycket lokalt och sänker hjärtfrekvensen. Patienter som instruerats i Valsalvamanöver kan ibland uppnå samma effekt genom att skapa tryck eller spänning i bröstkorg eller hals. Att "pressa ner" – det vill säga härma påfrestningen vid en svår avföring – är en vanligt förekommande Valsalvateknik.
Adenosin, verapamil, metoprolol och andra intravenösa läkemedel används ofta för att behandla SVT. I sällsynta fall där SVT misstänks bero på att patienten har för lite cirkulerande blodvolym kan en så kallad vätskeprovokation vara lämplig. Det innebär att en stor mängd intravenös vätska ges till patienten. En sådan vätskebolus kan ibland tillfälligt korrigera den underliggande orsaken till arytmien.
Standarder för hjärtvård revideras och uppdateras kontinuerligt. Lokala protokoll, gällande vårdstandarder samt läkarledd medicinsk rådgivning (medical control) avgör vilken ambulansbehandling som är lämplig i varje enskilt patientfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online