Vilka är de fyra egenskaperna hos hjärtmuskulatur?

I kroppen finns tre olika typer av muskelvävnad. Skelettmuskulatur drar ihop sig för att utföra kroppens yttre rörelser. Glatt muskulatur skapar peristaltiska vågor i blodkärl och matsmältningskanalen. Hjärtmuskulatur får hjärtat att slå.

Hjärtmuskelns kännetecken

Kännetecknen för hjärtmuskulatur inkluderar tvärstrimmighet, alltså alternerande ljusa och mörka band vinkelrätt mot fibrerna; centralt placerade cellkärnor; förgrenade celler; samt glansband (interkalärdiskar), som skiljer de enskilda cellerna åt. Egenskaperna hos hjärtmuskulatur skiljer sig något från dessa strukturella drag och omfattar retbarhet, ledningsförmåga, kontraktilitet och rytmicitet.

De fyra egenskaperna hos hjärtmuskulatur

1. Retbarhet (excitabilitet)

Retbarhet är hjärtmuskelns förmåga att svara på en tillräckligt stark stimulering och generera en aktionspotential – en elektrisk impuls som sprider sig över hela hjärtat och orsakar ett enda slag. Hjärtslag mäts i två delar: systole avser sammandragningsfasen av ett hjärtslag, medan diastole avser avslappningsfasen. Systolen initieras faktiskt några millisekunder innan aktionspotentialen har spridit sig över hela hjärtat.

2. Ledningsförmåga (konduktivitet)

Ledningsförmågan är hjärtmuskelns förmåga att överföra aktionspotentialen från muskelcell till muskelcell, med utgångspunkt från sinusknutan (SA-knutan) – hjärtats pacemaker. En aktionspotential från SA-knutan färdas genom hjärtat med en hastighet av 0,8 till 1 meter per sekund. Impulsen rör sig från cell till cell via glansbanden, som överbryggar mellanrummet mellan cellerna.

3. Kontraktilitet (sammandragningsförmåga)

Kontraktilitet är hjärtmuskelns förmåga att omvandla en elektrisk signal till mekanisk handling. Den styrka med vilken hjärtmuskeln drar ihop sig avgör hjärtats pumpförmåga. Hjärtmuskelcellerna fungerar som en sammanhängande enhet och bildar ett så kallat "funktionellt syncytium", vilket gör att de drar ihop sig harmoniskt och synkroniserat.

4. Rytmicitet (automatitet)

Rytmicitet är hjärtmuskelns förmåga att dra ihop sig med jämna mellanrum utan innervering, det vill säga utan nervförsörjning. Aktionspotentialerna uppstår i sinusknutan, som består av en samling specialiserade hjärtmuskelceller, snarare än genom nervaktivitet. Aktionspotentialen fortplantar sig därmed genom cellerna helt utan neural input.