Hepatit C är en sjukdom som angriper och långsamt bryter ner levern. Orsaken är hepatit C-viruset (HCV). Även om du aldrig har använt droger via delade och kontaminerade kanyler ökar risken för smitta om du arbetar inom vården och kan komma i kontakt med infekterat blod, om du gjort en tatuering eller piercing i ohygienisk miljö eller om du lever med hiv. Andra riskfaktorer är långvarig dialysbehandling, blodtransfusion eller organtransplantation före 1992 samt behandling med koagulationsfaktorkoncentrat före 1987.
En hepatit C-infektion utvecklas långsamt – först inflammeras levern och därefter börjar organet förstöras. Patienten kan vara helt symtomfri i upp till tio år, och när hen till slut söker vård kan levern redan ha fått permanenta ärrbildningar. Denna skada kallas levercirros. En ärrad eller skadad lever fungerar inte tillräckligt bra och fortsätter att försämras.
Din husläkare eller allmänläkare kan remittera dig till en specialist i infektionssjukdomar eller till en hepatolog, det vill säga en läkare som specialiserat sig på leversjukdomar. Därefter kan patienten påbörja behandlingar kombinerade med regelbunden laboratorieövervakning.
Läkaren beställer flera blodprover för att avgöra om HCV finns i kroppen och, i så fall, hur hög virusmängden är – det vill säga hur mycket virus patienten bär på. ELISA-testet (Enzyme-Linked ImmunoSorbent Assay) är ett screeningverktyg som specifikt detekterar antikroppar mot hepatit C. Ett positivt resultat tyder på att patienten troligen har sjukdomen.
Genotypning, en analys av virusets genetiska sammansättning, hjälper läkaren att välja rätt behandling för varje enskild patient. Om leverförändringarna bedöms som endast lindriga kanske ingen behandling behövs. Läkaren rekommenderar då oftast återkommande laboratorieprover för att övervaka eventuell påverkan på levern över tid.
Antivirala läkemedel är centrala för att eliminera viruset ur kroppen. Läkaren kan ordinera en kombination av preparat som ska tas under flera veckors tid. När ett behandlingsvarv är avslutat görs nya blodprover för att utvärdera resultatet.
Dessa läkemedel kan ge biverkningar, bland annat depression och influensaliknande symtom som feber, huvudvärk, värk i kroppen och trötthet. Om biverkningarna blir allvarliga kan behandlingen i vissa fall justeras eller skjutas upp.
Utöver antiviral medicinering rekommenderar specialisten vanligtvis flera livsstilsförändringar. Patienten bör helt avstå från alkohol, eftersom alkohol framkallar levercirros och kan påskynda leverskadornas utveckling. Hälsosamma val som en kost rik på frukt och grönsaker, regelbunden motion och tillräcklig sömn är också viktiga. Behandlingen och de laboratoriekontroller som ingår i uppföljningen måste fortsätta enligt läkarens anvisningar.
Utöver blodproverna behöver patienten ofta genomgå en leverbiopsi. Ett vävnadsprov från levern tas och analyseras på laboratorium för att fastställa hur svår infektionen är. Resultaten ger läkaren ett bra underlag för att planera behandlingen.
Den vanligaste metoden är perkutan leverbiopsi, en lätt invasiv undersökning där en lång nål förs in i buken tills den når levern och ett vävnadsprov tas ut. Två alternativa metoder används också: transjugulär biopsi via en ven i halsen, samt laparoskopisk biopsi där ett litet snitt görs i buken och ett vävnadsprov hämtas med nål under direkt synfält. Undersökningen av levervävnaden på cellnivå visar hur svår sjukdomen är och hur långt nedbrytningsprocessen i levern har gått.
När sjukdomen nått sitt slutstadium har levern tagit så stor skada att den knappt fungerar. Patienten behöver då en levertransplantation, där kirurgen opererar bort den skadade levern och ersätter den med ett friskt donerat organ.
Transplantationen innebär dock inte alltid bot, eftersom behandling med antivirala läkemedel ofta måste fortsätta efter operationen. Laboratorieövervakningen med blodprover fortsätter likaså för att följa upp transplantationsresultatet. En viss mängd HCV kan finnas kvar i kroppen, och med tiden kan viruset föröka sig och angripa den nya levern, varvid sjukdomsprocessen på nytt tar sin början. Regelbundna kontroller är därför avgörande för att upptäcka återfall i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online