Ekokardiografi: Så fungerar ultraljudsundersökningen av hjärtat

Ekokardiografi är en medicinsk undersökning som använder höga ljudfrekvenser – ultraljud – för att skapa detaljerade bilder av kroppens inre. Den används oftast för att studera hjärtat och gör det möjligt att bedöma hjärtats övergripande funktion, hur klaffarna arbetar samt omfattningen av eventuell hjärtsjukdom. Undersökningen utförs vanligtvis på läkarmottagningar och inom sjukhusens kardiologiska avdelningar.

Vetenskapen bakom ekokardiografi

Ultraljudsvågorna är grunden för hela undersökningen. En givare, så kallad transducer, används för att genomföra undersökningen, och kristaller inuti givaren sänder ut högfrekventa ultraljudsvågor. Skillnader i kroppsvävnadernas densitet och storlek gör att vågorna reflekteras tillbaka mot givaren i olika vinklar och vid olika tidpunkter, vilket skapar en bild.

Ekokardiografi kan på sikt komma att ersätta röntgen på många områden, eftersom metoden ger mer detaljerade bilder och patienten inte utsätts för någon strålning under undersökningen.

Så går undersökningen till

För att en standardundersökning ska kunna genomföras krävs att överkroppen är bar. Tre elektroder fästs därefter på kroppen så att ett grundläggande EKG kan registreras samtidigt. En gel appliceras på givaren, som sedan placeras på kroppen i olika positioner för att fånga de bilder som behövs.

De standardvyer som används vid ekokardiografi är:

• Parasternal långaxelvy
• Parasternal kortaxelvy
• Apikalvy
• Subkostalvy
• Suprasternalvy

Syftet med undersökningen

I första hand används ekokardiografi för att utvärdera hur hjärtat fungerar. De viktigaste strukturerna studeras, och varje del mäts eller gradbedöms. Storleken på hjärtkamrarna och kammarväggarna mäts för att upptäcka vidgningar eller förtjockningar av väggarna. Även väggarnas rörelser analyseras noggrant.

Under undersökningen letar läkaren bland annat efter akinesi, det vill säga en kammarvägg som inte rör sig alls. Det sista som utvärderas är klaffarnas funktion. Problem som klaffstenos kan på detta sätt upptäckas i ett tidigt skede.

Olika typer av ekokardiografi

Det finns tre huvudtyper av ekokardiogram: transtorakal ekokardiografi (TTE), transesofageal ekokardiografi (TEE) och stressekokardiografi.

• Transtorakal ekokardiografi (TTE): Standardmetoden där givaren placeras enbart på bröstet.
• Transesofageal ekokardiografi (TEE): Använder en längre givare som förs in genom munnen och ner i matstrupen. Denna metod ger ofta tydligare bilder, eftersom störningar från lungorna samt fett och muskler i bröstkorgen undviks.
• Stressekokardiografi: Används när man vill se hur hjärtat arbetar under fysisk ansträngning. Detta åstadkoms antingen genom verklig fysisk träning eller genom läkemedel som simulerar kroppens tillstånd vid ansträngning.

Bildlägen vid ekokardiografi

Utöver den grundläggande tvådimensionella bildtagningen används andra lägen för att få fram mer information. Det vanligaste är M-mode (rörelseläge), som främst används för exakta mätningar. Dessa mätningar omfattar bland annat kärlens storlek, storleken på de öppningar som hör till klaffarna samt klaffarna själva.

Det sista läget är dopplerbildtagning, som används för att bestämma blodflödets hastighet och riktning genom hjärtat och de stora kärlen.

Sammanfattning

Ekokardiografi är en smärtfri, säker och strålfri undersökning som spelar en central roll inom modern kardiologi. Med hjälp av ultraljud kan läkare snabbt och exakt bedöma hjärtats struktur, rörelsemönster och klaffunktion – ofta redan vid ett första besök hos läkaren.