Vad är klass D-hjärtsvikt? Så fungerar stadieindelningen

I november 2001 presenterade American College of Cardiology, i samarbete med American Heart Association, ett system för att klassificera hjärtsvikt hos enskilda patienter. Systemet kan användas tillsammans med den redan etablerade indelningen efter funktionell förmåga och placerar hjärtsvikten i stadierna A till D.

Två metoder för att klassificera hjärtsvikt

Hjärtsvikt ser olika ut hos varje drabbad person. Läkare använder därför två kompletterande metoder för att bedöma sjukdomen:

• Funktionell bedömning: visar hur symtomen påverkar din förmåga att klara dagliga sysslor och fysisk aktivitet.
• Stadiebedömning: anger hur långt sjukdomen har fortskridit.

Funktionell kapacitet – klasserna I till IV

Den funktionella kapaciteten mäts i fyra klasser. Klass I innebär inga begränsningar alls – personen kan utföra normal fysisk aktivitet helt utan symtom. Klass IV är den svåraste nivån och innebär att patienten inte kan utföra några aktiviteter utan obehag, och att symtom finns även i vila.

Stadieindelning – fokus på sjukdomens utveckling

Stadiesystemet används för att beskriva hur sjukdomen utvecklas över tid och hjälper läkare att identifiera varje patients risknivå. De som befinner sig i de tidiga stadierna (A och B) kan löpa risk att drabbas av hjärtsvikt, eller ha en viss grad av hjärtskada, men utan några symtom på hjärtsvikt. Denna klassificering vägleder läkaren i valet av behandling – i de två första stadierna är målet framför allt att förebygga att hjärtsvikt utvecklas.

Stadie C och stadie D

Stadie C är ett mellanstadium och beskriver en patient som har haft eller har aktuella symtom på hjärtsvikt, samt en underliggande strukturell hjärtsjukdom.

Stadie D avser patienter med sjukdomen i slutskede. Dessa patienter läggs ofta in på sjukhus på grund av sin hjärtsvikt och behöver specialiserad vård och behandling – exempelvis hjärttransplantation eller palliativ vård i livets slutskede. Stadie D är det mest akuta och allvarliga stadiet av hjärtsvikt. Här är symtomen som smärta, andnöd, trötthet och hjärtklappning närvarande under större delen av tiden.

Så fungerar progressionen mellan stadierna

En viktig princip i systemet är att stadierna endast kan gå framåt. När en patient har nått ett högre stadie stannar hen kvar där eller fortskrider till nästa – aldrig bakåt. En patient i stadie C blir alltså inte stadie B igen, även om symtomen lindras. Förbättras däremot den funktionella kapaciteten, det vill säga klass I–IV, när tecknen på hjärtsvikt minskar, men själva stadiet förblir oförändrat.