Hjärtbildsanalys innebär att man studerar och diagnostiserar sjukdomar utifrån bilder av hjärtat. Tekniken omfattar bland annat hjärt-SPECT (single photon emission computed tomography), magnetresonanstomografi (MRI) och positronemissionstomografi (PET). Med hjälp av specialiserade mjukvaror kan hjärtbildsanalys snabbt och automatiskt mäta hjärtats funktioner och visa olika medicinska tillstånd för den radiolog som granskar bilderna.
Bildbehandlingsmjukvaran gör det dessutom möjligt för radiologer att isolera enskilda detaljer i undersökningen, vilket säkerställer en korrekt identifiering av hjärtats struktur och bröstkorgens anatomi. Tekniken kan även användas för att vägleda läkare vid inplacering av stent och vid reparation av aneurysm.
Det finns flera olika metoder för att avbilda hjärtats funktion och struktur. Här nedan går vi igenom de tre viktigaste teknikerna.
Hjärt-SPECT, även kallad myokardperfusionsbildtagning, är ett icke-invasivt test som används för att bedöma hjärtats struktur och funktion.
SPECT-undersökningar använder små mängder radioaktiva ämnen, så kallade isotoper. Dessa injiceras i en ven och kan följas genom blodströmmen. Speciella kameror riktas mot hjärtat, och när isotoperna passerar genom hjärtat gör de det möjligt för kamerorna att producera detaljerade bilder av hjärtat samt dess kransartärer, klaffar och blodkärl. Läkarna använder bilderna från SPECT-undersökningen för att bedöma blodflödet till hjärtmuskeln och hur blodet rör sig mellan hjärtats hålrum.
Bilderna kan hjälpa till att upptäcka områden med minskat blodflöde orsakade av blockeringar i hjärtats artärer, vanligtvis beroende på åderförkalkning och plack (från kolesterol, bland andra orsaker). SPECT-undersökningar kan också avgöra om någon har haft en hjärtinfarkt, eftersom metoden kan påvisa skador på hjärtmuskeln. Graden av förkalkning och plack som upptäcks kan dessutom hjälpa till att förutsäga risken för hjärtinfarkt hos patienter med symtom på hjärtsjukdom.
PET är en typ av nuklearmedicinsk bildtagning som utvärderar hjärtats funktion genom att undersöka hur blodet flyter genom hjärtat. Metoden kan påvisa blockeringar och bedöma skador på hjärtvävnaden efter en hjärtinfarkt.
Magnetresonanstomografi (MRI) utvärderar hjärtats, klaffarnas, de stora kärlens och omgivande strukturers anatomi och funktion. Metoden kan hjälpa till att diagnostisera och behandla en rad olika kardiovaskulära problem, såsom kranskärlssjukdom, klaffsjukdom och hjärtsvikt.
Hjärtbildsmjukvara kan skapa en så kallad "centerline"-vy av ett blodkärl – en tredimensionell bild av kärlets insida – som visar kardiologen om det finns någon förträngning eller blockering i kärlet. Mjukvaran kan inte bara hjälpa till att identifiera blockering eller stenos (förträngning av blodkärlet), utan kan också beräkna lesionens längd och kärllets diameter. Läkarna använder denna information för att planera om en stent för att återöppna blodkärlet skulle vara ett lämpligt alternativ för patienten.
Med modern hjärtbildtagning kan man idag visa exakt hur mycket artärerna är blockerade av kalcium och plack. Undersökningen kan också visa om ett blodkärl har onormal form och hjälpa läkare att avgöra om blockeringen bör behandlas eller inte.
Hjärtbildtagning visar hjärtklaffarna och deras ejektionsfraktion. Ejektionsfraktionen är den andel av blodet som pumpas ut ur ventriklarna vid varje hjärtslag, och den är ett viktigt mått på hjärtmuskelns effektivitet.
Hjärtbildtagning kan också identifiera strukturella avvikelser i hjärtat, såsom förmaksseptumdefekt (ASD) – ett fel i septum mellan hjärtats två övre hålrum (förmaken) – samt aneurysm, det vill säga en onormal utvidgning eller utbuktning av en del av en artär till följd av svaghet i kärlväggen. Metoden kan även hjälpa till att identifiera ett bukaortaaneurysm, en potentiellt livshotande utvidgning av det stora blodkärlet i buken, och bilderna kan sedan användas för att reparera det med stor precision.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online