
Har du någonsin tittat på en EKG-monitor eller studerat ett EKG-utskrift och undrat hur vårdpersonal faktiskt förstår vad de ser? Även om mönstren kan verka gåtfulla behöver du bara lite kunskap om hjärtats anatomi, dess normala elektriska aktivitet (sinusrytm) och hur denna aktivitet visas på ett EKG. Med noggrann observation kan du snart få en god uppfattning om vad som pågår i hjärtat.
Det mänskliga hjärtat består av fyra hålrum: två övre som kallas förmak (atrier) och två nedre som kallas kammare (ventriklar). Genom hela hjärtat finns både elektriska celler och muskelceller, där muskelcellerna drar ihop sig när de stimuleras elektriskt.
I ett friskt hjärta initierar specialiserade celler nära toppen av höger förmak, samlade i sinusknutan (SA-noden), en elektrisk impuls. Impulsen leds vidare till vänster förmak och nedåt genom hjärtats mitt till den atrioventrikulära knuten (AV-knuten). Därifrån förgrenar den sig ut i höger respektive vänster kammare via grenknippena och slutar i Purkinjefibrerna. Denna elektriska impuls utlöser depolarisering – det vill säga aktivering – av förmaken först och därefter av kamrarna, vilket får muskelcellerna i respektive område att kontrahera.
Under normala övervakningsförhållanden ser du på EKG-kurvan, från vänster till höger, en liten uppåtgående kulle innan några vinklade linjer dyker upp. Denna lilla kulle kallas P-vågen och visar att förmaken har fått en impuls att dra ihop sig.
Strax efter P-vågen följer en kort, i regel rak linje. Därefter kommer vinklade linjer som vanligtvis först riktas nedåt, sedan skjuter brant uppåt, åter vänds nedåt och slutligen når tillbaka upp till baslinjen. Dessa tre vågor benämns Q, R och S och kallas tillsammans för QRS-komplexet. Komplexet visar att kamrarna har fått en impuls att kontrahera. Observera att det ibland bara är en eller två av dessa vågor som syns tydligt.
Kort efter QRS-komplexet framträder ännu en uppåtgående kulle, oftast större än P-vågen. Detta är T-vågen, som speglar kamrarnas repolarisering, alltså deras återhämtning inför nästa slag. Förmakens repolarisering sker också, men den vågen är vanligtvis gömd inom QRS-komplexet och syns därför inte.
På ett standard-EKG representerar små rutor 0,04 sekunder och stora rutor 0,20 sekunder, vilket gör att du kan uppskatta hjärtfrekvensen. En normal vuxen vilarhythmus ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut och kännetecknas av regelbundna P-vågor följda av varje QRS-komplex. Kom alltid ihåg att EKG-tolkning kräver träning – vid osäkerhet ska bedömningen alltid göras av legitimerad sjukvårdspersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online