Förmaksflimmer (atriellt flimmer) innebär att hjärtats två övre kamrar, förmaken, slår i en annan takt än de två nedre, kammarna. Resultatet blir ett oregelbundet och ofta accelererat hjärtslag. Hjärt-kärlsjukdom är den absolut vanligaste orsaken, men tillståndet kan också utvecklas på grund av högt blodtryck, KOL, medfödda hjärtfel, klaffproblem, hormonrubbningar, infektioner samt ett högt intag av koffein eller alkohol.
Själva rytmstörningen är inte alltid farlig i sig, men den kan med tiden leda till allvarliga komplikationer som hjärtsvikt eller stroke. Behandling är därför en viktig del av att bevara en god hälsa.
Innan någon behandling påbörjas måste läkaren först ta reda på om det oregelbundna slaget i förmaken orsakas av ett annat tillstånd, exempelvis sköldkörtelrubbningar eller överdriven alkoholkonsumtion. Om en tydlig orsak finns behöver själva flimret ofta inte ”botas” – vården fokuserar istället på att hantera den underliggande sjukdomen. När denna väl är under kontroll försvinner i många fall även den snabba rytmen av sig själv.
Om behandling av bakomliggande orsaker inte ger resultat, eller om ingen annan orsak kan identifieras, går vården ofta vidare till så kallad kardioversion. Ingreppet innebär i praktiken att hjärtats rytm ”nollställs”, så att förmaken åter synkroniseras med kammarna. Detta görs antingen med läkemedel eller med en elektrisk stöt.
Medicinsk kardioversion: Ett antiarytmiskt läkemedel ges för att korrigera den osynkroniserade rytmen. Eftersom effekten måste övervakas noga sker detta oftast på sjukhus, där läkaren kan följa både läkemedlets verkan och din puls.
Elektrisk kardioversion: En kort elektrisk impuls levereras till hjärtat under kort narkos, vilket gör att det stannar ett ögonblick. När hjärtat startar igen är förhoppningen att rytmen har återgått till det normala.
Efter båda procedurerna skrivs oftast antiarytmisk medicin ut för att hjälpa hjärtat att behålla sin normaliserade rytm.
För vissa personer lyckas inte kardioversionen återställa en normal puls. Då blir läkemedel nästa försvarslinje. Vanligtvis används preparat som också behandlar andra hjärtsjukdomar. Digoxin är troligen det mest förskrivna läkemedlet vid förmaksflimmer, men även betablockerare och kalciumantagonister används ofta för att sänka och stabilisera pulsen.
Dessutom får de flesta patienter blodförtunnande medicin, exempelvis warfarin eller nya oralantikoagulantia, eftersom förmaksflimmer ökar risken för blodproppar och stroke.
Ett annat möjligt behandlingsalternativ är ablation, där radiofrekvensenergi eller frysningsenergi används för att återställa samordningen mellan förmak och kammare. Vid ingreppet förstörs en liten yta av hjärtvävnaden som stör de elektriska signalerna. En pacemaker kan behövas för att säkerställa att hjärtfrekvensen håller rätt takt.
När andra behandlingar inte ger tillräckligt resultat kan en kirurgisk åtgärd bli nödvändig. Vid den så kallade labyrintoperationen (Maze-operation) skapas ärrvävnad i delar av förmaken genom en serie snitt. Ärrvävnaden stör de onormala elektriska impulser som gör att förmaken hamnar ur takt med kammarna, vilket hjälper hjärtat att återfå en regelbunden rytm.
Kontakta vården om du upplever hjärtklappning, oregelbunden puls, bröstsmärta, yrsel eller andnöd. Vid kraftiga besvär bör du söka akut vård. Endast en läkare kan fastställa rätt diagnos och anpassa behandlingen efter din specifika situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online