Carotisstenos – rutiner för diagnos och behandling

Vad är carotisstenos?

Carotisstenos innebär en förträngning av halspulsådern (carotisartären), vilket minskar blodflödet till hjärnan. Tillståndet orsakas oftast av åderförkalkning, där plack byggs upp på kärlväggarna och gör artären smalare och mindre elastisk. En obehandlad carotisstenos ökar risken för allvarliga komplikationer som stroke eller TIA (transitorisk ischemisk attack), där en bit plack eller en blodpropp lossnar och blockerar ett blodkärl i hjärnan.

Det finns två vanliga metoder för att korrigera carotisstenos: carotisendarterektomi och carotisangioplastik. Nedan beskrivs rutinerna kring symtom, diagnos, behandling och eftervård.

Symtom på carotisstenos

Carotisstenos utvecklas ofta långsamt och utan tydliga symtom. Många personer vet inte att de har tillståndet förrän det upptäcks i samband med en medicinsk undersökning eller tills en TIA eller stroke inträffar.

Possible varningstecken kan vara:

• Plötslig svaghet eller domningar i ansikte, arm eller ben, oftast på ena sidan av kroppen
• Tal- eller språksvårigheter
• Plötsliga synrubbningar, exempelvis synfältsbortfall på ett öga
• Yrsel eller balansproblem

Om sådana symtom uppstår bör akut vård sökas omedelbart.

Diagnos

Vid misstanke om carotisstenos kan läkaren lyssna på halsen med ett stetoskop. Ett karakteristiskt blåsljud (så kallat bruit) kan tyda på att blodflödet hindras av en förträngning.

För att bekräfta diagnosen används vanligtvis bildundersökningar:

• Dopplerultraljud av halskärlen – första valet, eftersom metoden är icke-invasiv och visar graden av förträngning
• MR-angiografi – ger detaljerade bilder av blodkärlen
• CT-angiografi – alternativ när ultraljud inte räcker till

Behandling

Val av behandling beror på hur trångt kärlväggen är, om patienten har haft symtom samt på patientens övergripande hälsa.

• Lindrig till måttlig förträngning: behandlas oftast med livsstilsförändringar och läkemedel, exempelvis blodtryckssänkande medel, kolesterolsänkande läkemedel (statiner) och trombocythämmare som acetylsalicylsyra.
• Svår förträngning: rekommenderas ofta ett kirurgiskt ingrepp – antingen carotisendarterektomi eller carotisangioplastik.

Carotisendarterektomi

Carotisendarterektomi är den vanligaste operationen mot carotisstenos. Ingreppet utförs genom att kirurgen gör ett snitt i halsen, öppnar artären och tar bort plackuppbyggnaden från kärlväggen. Därefter stängs kärl och hud, och blodflödet till hjärnan återställs. Operationen har visat sig effektivt minska risken för stroke hos patienter med betydande förträngning.

Carotisangioplastik

Carotisangioplastik är ett mindre invasivt alternativ. Via en tunn kateter förs en liten ballong upp till det förträngda partiet av artären. Ballongen blåses upp för att vidga kärlväggen, varefter ett stent – ett litet nätformat rör – placeras för att hålla artären öppen. Metoden kan vara ett alternativ för patienter som inte tål öppen kirurgi, exempelvis på grund av hög ålder eller andra sjukdomar.

Eftervård och förebyggande rutiner

Efter både carotisendarterektomi och carotisangioplastik är livsstilen avgörande för att förhindra att förträngningen återkommer. Viktiga rutiner inkluderar:

• Sluta röka helt
• Begränsa alkoholkonsumtionen
• Regelbunden fysisk aktivitet anpassad efter läkarens rekommendationer
• Näringsrik kost med lågt innehåll av mättat fett
• Kontinuerlig kontroll av blodtryck och kolesterolvärden
• Ta alla ordinerade läkemedel enligt läkarens anvisningar

Alla patienter som genomgått något av ingreppen bör även fortsätta med regelbundna kontroller hos sin läkare för att säkerställa att återhämtningen går bra och att blodflödet till hjärnan fungerar som det ska.