Hjärtsvikt, eller kongestiv hjärtsvikt, är ett begrepp som beskriver hjärtats oförmåga att pumpa tillräckligt med blod för att upprätthålla kroppens hälsa. Trots sitt namn innebär tillståndet inte ett totalt hjärtstillestånd (hjärtstopp), utan snarare en allvarlig eller livshotande försämring av hjärtats normala funktion. Riktlinjerna för behandling av hjärtsvikt omfattar i huvudsak tre delar: livsstilsförändringar, läkemedel och kirurgiska ingrepp.
Om du får diagnosen hjärtsvikt kommer din läkare sannolikt att göra livsstilsförändringar till en central del av behandlingen. Om din kost innehåller mycket kolesterol, salt eller mättat fett kommer du att uppmanas att byta till en kost som minskar dessa livsmedel till förmån för fullkorn, frukt och grönsaker. Du bör också undvika livsmedel som innehåller transfett eller delvis härdat fett. Ett tillräckligt intag av kalium är ytterst viktigt för patienter med hjärtsvikt, och du kan få i dig goda mängder av detta mineral genom att äta livsmedel som rödbetor, russin, jordgubbar, gröna bladgrönsaker och bananer. För att skapa en gedigen plan för din kost kan du med fördel läsa mer om de välkända kostmodellerna DASH (Dietary Approaches to Stop Hypertension) och TLC (Therapeutic Lifestyle Changes).
Ytterligare livsstilsåtgärder för att motverka hjärtsvikt inkluderar regelbunden motion, att hålla en hälsosam vikt anpassad efter din kroppsbyggnad samt att sluta med skadliga vanor som rökning och droganvändning. Du bör även helt avstå från alkohol. Medan ett bra dagligt intag av vätska, som vatten, oftast är bra för hälsan kan ett högt vätskeintag faktiskt skada dig om din hjärtsvikt är svår – diskutera därför alltid detta med din läkare.
Läkemedel utgör en annan viktig pelare i behandlingen av hjärtsvikt. Beroende på dina specifika förutsättningar kan din läkare förskriva ett eller flera olika preparat. Digoxin eller digitalis (Lanoxin) kan användas för att stärka hjärtats kontraktioner och sakta ned pulsens tempo. ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare) förbättrar blodflödet, sänker blodtrycket och minskar den totala belastningen på hjärtat. Exempel på sådana läkemedel är kaptopril (Capoten) och enalapril (Vasotec). Angiotensin II-receptorblockerare, som losartan (Cozaar), ger liknande resultat men utan några av de biverkningar som ACE-hämmare kan orsaka.
Betablockerare, exempelvis bisoprolol (Zebeta) och metoprolol (Lopressor), sänker blodtrycket och hjärtfrekvensen samt minskar risken för att utveckla hjärtritmsrubbningar. Diuretika (vätskedrivande läkemedel) minskar risken för komplikationer orsakade av vätskeansamling i kroppen. Vanliga exempel är furosemid (Lasix) och bumetanid (Bumex). Be alltid din läkare om en noggrann förklaring av alla läkemedel som förskrivs, inklusive dosering och möjliga biverkningar.
I vissa fall kan din läkare rekommendera ett kirurgiskt ingrepp, såsom en klaffoperation eller klaffbyte, för att åtgärda problem som utlöser din hjärtsvikt. Du kan också få en kirurgiskt implanterad apparat som är utformad för att stabilisera eller stödja hjärtats arbete. Exempel på sådana enheter är pacemakers, implanterbara defibrillatorer som återställer hjärtats normala rytm genom elektriska stötar, samt hjärtpumpar som placeras i buken och kopplas till hjärtat för att hjälpa det att arbeta effektivt. Diskutera med din läkare för en detaljerad genomgång av dessa operationer, liksom av nya experimentella behandlingsmetoder som för närvarande är under utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online