Iskemisk hjärtsjukdom, även känd som ischemisk kardiomyopati eller kranskärlssjukdom, är ett tillstånd som kännetecknas av ett minskat blodflöde till hjärtat. Den vanligaste orsaken är att plack byggs upp på insidan av kranskärlen, vilket begränsar blodflödet och berövar hjärtat det syre det behöver för att fungera normalt.
De tidiga stadierna av ischemisk hjärtsjukdom kan vara helt symtomfria hos vissa patienter, vilket innebär att sjukdomens skadliga effekter kan utvecklas länge utan att upptäckas. Med tiden brukar dock symtom på antingen kärlkramp (angina pectoris) eller kongestiv hjärtsvikt (CHF) visa sig.
Det mest framträdande symtomet på kärlkramp är en bröstsmärta som känns centralt bakom bröstbenet eller något till vänster om det. Andra symtom inkluderar andnöd, yrsel och trötthet. Andnöd är också ett vanligt tecken på hjärtsvikt, liksom svullnad i anklar och fötter, aptitlöshet, ihållande hosta, hjärtklappning och oregelbunden puls.
Om du upplever symtom som tyder på kärlkramp eller hjärtsvikt bör du kontakta din läkare omgående. Du bör också söka vård om du har hjärtsjukdom i släkten eller misstänker att du håller på att utveckla hjärtproblem. Läkaren kan bedöma situationen, börja med en fysisk undersökning och därefter beställa de diagnostiska tester som bedöms lämpliga.
Hjärtsvikt är ett av de två huvudsakliga tillstånd som kan bero på ischemisk hjärtsjukdom och kännetecknas av en nedsatt ejektionsfraktion – ett mått på hjärtats effektivitet. Ejektionsfraktionen anger hur stor andel av blodet som pumpas ut från en fylld kammare vid varje hjärtslag. Normalvärdet ligger mellan 55 och 65 procent. För att fastställa din ejektionsfraktion kan läkaren beställa flera olika undersökningar, exempelvis elektrokardiogram (EKG), ekokardiografi, magnetkameraundersökning (MRI) av bröstet eller ventrikulografi, som utförs i samband med hjärtkateterisering.
Som uppföljning av mätningen av ejektionsfraktionen kan läkaren beställa en myokardibiopsi, där ett vävnadsprov från hjärtmuskeln tas – oftast i samband med en hjärtkateterisering. Blodprover är också värdefulla för att identifiera typen och omfattningen av hjärtskadorna. De mäter nivåerna av olika ämnen i blodet, bland annat hjärtenzymer som troponin och kreatinkinas, blodfetter som kolesterol och triglycerider, C-reaktivt protein (CRP) samt homocystein.
Behandlingen av ischemisk hjärtsjukdom beror till stor del på hur omfattande skadorna på hjärtmuskeln är. Behandlingsformerna inkluderar läkemedel, livsstilsförändringar och i allvarliga fall kirurgiska ingrepp. Om hjärtsvikten har nått ett avancerat stadium kan läkaren rekommendera implantation av en apparat som hjälper hjärtat i dess arbete. Sådana apparater inkluderar pacemaker, implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD) och vänsterkammarsassistanssystem (LVAD).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online