1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så diagnosticeras perikardit – symtom, undersökningar och EKG-förändringar

Perikardiet är en säckliknande hinna som omger hjärtat och består av två lager: parietalperikardiet, det yttre fibrösa lagret, och visceralperikardiet, ett tunt seröst innerlager. Perikardit är en inflammation i ett eller båda dessa lager och kan orsakas av virusinfektioner, autoimmuna sjukdomar, hjärtinfarkt eller andra underliggande tillstånd.

En korrekt diagnos kräver alltid medicinsk expertis. Nedan följer de viktigaste stegen som läkare använder för att identifiera perikardit.

Så går diagnosen till

1. Kontakta din läkare

Börja alltid med att kontakta din läkare, som avgör vilka undersökningar som behövs. Endast medicinsk personal kan fastställa om du har perikardit. Utredningen inleds med en klinisk undersökning samt blodprov som ofta visar förhöjda värden av CRP, sänka och ibland troponin.

2. Kartlägg patienthistorien och symtomen

Huvudsymtomet vid perikardit är bröstsmärta. Smärtan kan beskrivas som molande, brännande, dov, tryckande eller skärande och varierar från mild till intensiv. Den förvärras typiskt vid djup inandning, när man ligger platt på rygg eller vid sväljning, medan den ofta lindras när man sitter framåtlutad. Feber, trötthet och andningsbesvär kan också förekomma.

3. Auskultera perikardialt friktionsljud

Med ett stetoskop lyssnar läkaren efter det karakteristiska perikardiala friktionsljudet, som ofta räcker för att ställa diagnosen akut perikardit. Ljudet låter som läder som gnids mot läder och hörs bäst när stetoskopet placeras över nedre delen av bröstbenets vänsterkant. Ljudet förstärks vanligtvis när patienten lutar sig framåt och håller andan efter utandning.

4. Utför ekokardiografi

Ekokardiografi (ultraljud av hjärtat) är metoden av val när man misstänker perikardieffusion, det vill säga vätskeansamling mellan perikardiebladen. I M-mode bör undersökningen visa ett bestående ekofritt utrymme mellan epikardiet och perikardiet. Observera att ett sådant utrymme även kan orsakas av epikardialt fett, pleuravätska eller en tumör i perikardiet, vilket måste beaktas vid tolkningen.

5. Ta lungröntgen

Ett röntgenavbildning av bröstkorgen kan ge värdefull information. En stor perikardieeffusion syns som en förstorad hjärtsilhuett med en karakteristisk flaskform. Mindre effusioner, under några hundra milliliter, kan dock helt normal utseende silhuett, vilket innebär att en normal lungröntgen inte utesluter perikardit.

6. Följ EKG-förändringarna genom fyra stadier

Akut perikardit ger ofta typiska förändringar på elektrokardiogrammet (EKG) som utvecklas i fyra stadier:

  • Stadium 1: Uppåtriktad ST-höjning i flera avledningar.
  • Stadium 2: ST-segmentet återgår till baslinjen och T-vågorna planas ut.
  • Stadium 3: T-vågorna blir inverterade (negativa).
  • Stadium 4: T-vågorna normaliseras och återgår till baslinjen.

Alla patienter genomgår inte alla stadier, och vissa har endast diskreta EKG-förändringar. Därför kombineras alltid EKG med övrig klinisk information.

Sammanfattning

Diagnosen perikardit bygger på en kombination av typiska symtom, auskultation av friktionsljud, blodprover, ekokardiografi, lungröntgen och EKG-förändringar. Söker du vård tidigt ökar chansen till snabb behandling och gott tillfrisknande, eftersom de flesta fall av akut perikardit läker bra med rätt behandling.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online