Hjärtat gör ljud eftersom dess klaffar öppnas och stängs under varje hjärtcykel. Ljuden uppstår genom vibrationer i hjärtats vävnader och genom det blodflöde som passerar genom dem. Med ett stetoskop placerat mot bröstet går det enkelt att lyssna på dessa ljud – en grundläggande del av varje medicinsk undersökning.
Det finns fyra huvudsakliga hjärtljud: S1, S2, S3 och S4. De två första hörs hos alla friska personer, medan S3 och S4 ofta kan ge värdefulla ledtrådar om underliggande sjukdom.
Det första hjärtljudet uppstår när mitralisklaffen och trikuspidalklaffen stängs i början av systolen, alltså när hjärtats kammare drar ihop sig och pumpar ut blod. S1 är ett lågt och något dovt ljud som markerar att sammandragningen har inletts.
Det andra hjärtljudet orsakas av att aortaklaffen och pulmonalisklaffen stänger i slutet av systolen, när kamrarna har tömts på blod. S2 är något högre och skarpare än S1. Tillsammans bildar de två ljuden det karaktäristiska "lubb-dubb".
Ett tredje hjärtljud inträffar tidigt under diastolen, när hjärtats kammare slappnar av och fylls med blod. Det är ett lågt, dovt ljud som hos vuxna ofta förknippas med tillstånd som påverkar hjärtats fyllnad, exempelvis hjärtsvikt.
Det fjärde hjärtljudet hörs sent i diastolen, strax före S1, när förmaken kontraherar och pressar in det sista blodet i kamrarna. Även detta är ett lågt, dovt ljud som kan tyda på en stel hjärtkammare, exempelvis vid högt blodtryck eller förtjockad hjärtmuskel.
De normala hjärtljuden ger viktig information om hjärtklaffarnas och hjärtkamrarnas funktion. Avvikelser – såsom blåsljud, klickljud eller galopprytm – kan indikera hjärtsjukdom och bör alltid utredas vidare av läkare. En enkel auskultation med stetoskop kan därför ge värdefulla ledtrådar redan vid en rutinundersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online