Hjärtfrekvens (HF) stiger vid löpning för att möta musklernas stötande syrebehov. Tre integrerade mekanismer:
1. Ökat syrebehov
Arbetande muskler extraherar mer O₂ → venöst O₂ sjunker → kemoreceptorer + mekanoreceptorer signalerar medulla → sympatisk aktivering → ↑ HF, ↑ kontraktilitet.
2. Ökad slagvolym (SV)
- Frank-Starling: Större venös retur (muskelpump, andningpump) → fullare kammare → starkare kontraktion.
- Sympatisk stimulering: ↑ kontraktilitet (inotropi) + ↓ efterlast (vaskodilatation i muskel).
- SV planas ut vid ~40–60 % VO₂max; vidare CO-ökning vilar på HF.
3. Hjärtfrekvensökning
- Parasympatisk avaktivering (först, upp till ~100 slag/min).
- Sympatisk aktivering (progressiv, till max).
- Max HF ≈ 220 – ålder (grov uppskattning; individuell variation ±15 slag/min).
Hjärtminutvolym (CO) = HF × SV
I vila: 5 L/min. Max ansträngning: 20–30 L/min (elite >35). Den 4–6-föra ökningen kommer från både HF (2–3×) och SV (1,5–2×).
Röda flaggor – Stoppa och sök vård
- Bröstsmärta / tryck
- Disproportionerad andfåddhet
- Yrsel, nära-synkope
- Hjärtklappning med oregelbunden rytm
- HF som inte stiger med ansträngning (kronotrop inkompetens)
Använd HF-zoner (t.ex. %HFmax eller %HF-reserv) för att styra träningsintensitet. Bröstremma är mer exakt än handledsoptisk.