Atletiskt hjärtsyndrom, även kallat idrottshjärta, uppstår när hjärtat blir större och starkare som en anpassning till regelbunden och intensiv fysisk träning. Det är ett helt normalt fysiologiskt svar på uthållighetsträning och är i de allra flesta fall inte ett tecken på någon underliggande sjukdom.
När kroppen utsätts för långvarig aerob träning – exempelvis löpning, cykling, simning eller rodd – tvingas hjärtat pumpa mer blod under längre perioder. Med tiden anpassar sig hjärtmuskeln genom att vänstra kammaren ökar något i volym och väggens tjocklek. Det gör att hjärtat kan pumpa ut mer blod per slag, vilket förbättrar konditionen och syreupptagningen.
En vanlig följd är också att vilopulsen sänks, ofta till mellan 40 och 60 slag per minut hos vältränade idrottare, eftersom hjärtat blivit så effektivt att det inte behöver slå lika ofta i vila.
Atletiskt hjärtsyndrom ses främst hos personer som bedriver regelbunnad uthållighetsträning på hög nivå, till exempel elitidrottare och motionärer som tränar många timmar per vecka. Ändringarna i hjärtat brukar utvecklas gradvis över månader till år av konsekvent träning.
I normalfallet nej. Atletiskt hjärtsyndrom är en godartad anpassning och kräver ingen behandling. När träningen minskar eller upphör tenderar hjärtat successivt att återgå mot sina tidigare dimensioner.
Däremot kan symtom som bröstsmärta, yrsel, hjärtklappning eller svimningsanfall i samband med ansträngning aldrig avföras som enbart träningsanpassning. Sådana besvär bör alltid utredas av läkare, bland annat med EKG och ekokardiografi, för att utesluta allvarliga hjärtsjukdomar som hypertrofisk kardiomyopati eller rytmrubbningar.
Atletiskt hjärtsyndrom uppstår som svar på regelbunden, intensiv träning och innebär att hjärtat blir större, starkare och mer effektivt. Det är en normal och harmlös anpassning hos fysiskt aktiva personer – men osedvanliga symtom under belastning ska alltid kontrolleras medicinskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online