Hjärtatens enkelriktade flöde bygger på tre samordnade mekanismer:
1. Hjärtklaffar (Primära)
- AV-klaffar: Trikuspidalklaff (höger), Mitralklaff (vänster) – stängs under kammarsystol, förhindrar återflöde till förmaken.
- Semilunära klaffar: Lungartärsklaff (höger), Aortaklaff (vänster) – stängs under diastol, förhindrar återflöde från artärer till kammare.
- Klaffstängning drivs av tryckgradienter; papillära muskler och kordae tendineae fäster AV-klaffar.
2. Artärtryck och elasticitet
- Högt aortalt/lungartärt tryck (> kammardiastoliskt tryck) håller semilunära klaffar stängda.
- Artär elasticitet (Windkessel-effekt) dämpar pulsatilitet, upprätthåller diastoliskt tryck → upprätthåller framåtriktat flöde.
3. Tryckgradienter och muskelkontraktion
- Förmakssystol → kammarfyllnad (lågt tryck).
- Kammarsystol → tryck överstiger förmak → AV-klaffar stängs; överstiger artär → semilunära klaffar öppnas.
- Kammaravslappning → tryck sjunker under artär → semilunära klaffar stängs; under förmak → AV-klaffar öppnas.
Klinisk relevans
Klaffsjukdom (stenos/insufficiens) stör denna balans → volym/tryckbelastning → hjärtsvikt. Ekokardiografi bedömer klafffunktion och hemodynamik.